Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 27. De begge äldsta reformatorernas sista lefnadsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibelord i svenska folkets hand och vågade sitt lif i kampen för
vår kyrkas frihet.
Äfven Olaus Petri återvann aldrig sitt forna inflytande.
Dock fick han snart nog röna flere bevis på konungens
ynnest och förtroende. Så begåfvades han 1542 med
inkomsterna af Alunda kanoni och förordnades ånyo den 7:de
April 1543 till kyrkoherde i Stockholm. När Gustaf fick
sig tillsänd den religionsstadga, som är känd under namn
af Augsburger Interim, var Olaus en af dem, som konungen
tillkallade att derom öfverlägga. Han hade ock säkerligen
sin hand med i det utlåtande, som publicerades den 30 Mars
1549, och hvari bland annat yttrades, att om Interim än
innehölle några delar, som man kunde fördraga, så vore
det dock icke annat än en förberedelse för papisteriet och
droge detta med sig jemte messoffer, helgondyrkan, skärseld
m. m., hvadan bättre vore att hålla sig vid Guds rena
och klara ord, än att gilla en så beskaffad religionsstadga.
Det märkvärdigaste af alltsammans är, att mäster Olof,
hvars krönika ju befunnits vara af det mest förgripliga
innehåll, icke desto mindre redan 1541 af Gustaf erhöll det
oväntade förtroendet att skrifva konungens egen historia.
Det förefaller nästan, som om meningen varit, att Olaus
med ett nytt och bättre verk skulle försona, hvad han med
sin krönika ansågs hafva förbrutit. Något dylikt arbete
blef emellertid aldrig skrifvet, men väl var fråga om att
1544 ånyo ställa den oförskräckte reformatorn under åtal,
förmodligen för oförsigtiga yttranden mot konungen. Det
stadnade dock vid en allvarlig förmaning, och Olaus Petri
fick i frihet och lugn framlefva sina återstående dagar. Han
dog den 19:de April 1552 och ligger begrafven i Stockholms
storkyrka, der han så länge och så framgångsrikt hade
verkat såsom en trogen och nitisk förkunnare af eviga
lifsens ord.
Stor är den tacksamhetsskuld, i hvilken svenska kyrkan
känner sig stå till denne utmärkte man. Ty utom det
att han var den förste, som här med oförskräckt mod
förkunnade Luthers lära, har han genom en synnerligen flitig
och förtjenstfull skriftställareverksamhet lika skickligt som
outtröttligt arbetat för den evangeliska sanningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>