Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 28. Konungens nya åtgärder till kyrkoväsendets omgestaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast sina visitationsresor. Under hösten 1539 samt våren
och sommaren 1540 besöktes Vestergöthland, Vermland och
Östergöthland. Följande året 1541, då Norman af andra
riksvårdande ärenden var hindrad, anstäldes visitation öfver
hela Småland af hans adjunkt biskop Henrik. Vid dessa
visitationer började den plundring af kyrkornas dyrbarheter,
som väckte så stor förbittring hos menigheten. Visitatorerna
egde bestämma, hvad kyrkorna skulle få behålla
såsom för gudstjensten behöfligt. Allt annat, såsom
helgonbilder, helgonskrin, monstranser, rökelsekar o. s. v.,
hopsamlades och togs i beslag för konungens räkning.
Naturligtvis skulle ett sådant tillvägagående alstra
stort missnöje. Men äfven annat torde hafva bidragit att
öka oviljan. Man känner visserligen icke alla de föreskrifter,
som vid visitationerna gåfvos. Sannolikt är dock, att
Olai Petri svenska handbok och messbok, af hvilka nya
upplagor utkommo 1541, nu anbefaldes till bruk eller
infördes utan iakttagande af den varsamhet, som förut varit
påbjuden. Sannolikt är ock, att med presternas kunskaper
och lefnadssätt en strängare räfst hölls, än hittills varit
fallet. Allt detta bidrog att gjuta olja på elden, och så
utbröt i maj 1542 den allvarsamma Dackefejden. Bland de
anledningar till missnöje, som framkallade denna oro,
intogo de påtvungna kyrkliga reformerna ett framstående
rum. Ty man finner, att de upproriske icke blott högljudt
klagade öfver, att "utaf kyrkor och kloster voro tagna
monstranser och andra ornamenta samt allt, det fäder och
föräldrar dit till Guds lof förordnat och gifvit hade", utan
äfven uttryckligen fordrade, att "med messan och andra
kyrkobruk måtte hållas, såsom förut hade varit vanligt".
Det är mycket troligt, att Dackefejden och den
jäsning inom riket, som föregick och åtföljde den, i icke ringa
grad hämmade den nya kyrkoförfattningens tillämpning.
Också blef densamma aldrig fullt genomförd. Konrad
Peutinger, som egentligen hade inledt konungen på den nya
banan, förlorade snart hans förtroende och insattes i
fängelse om hösten 1543, hvarpå äfven den kyrkliga ordning,
som denne man föreslagit, så småningom bragtes i
förgätenhet. Georg Normans förmanskap inom kyrkan blef dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
