- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
71

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 34. Kalvinismens försök att vinna insteg i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke ställa sig förbudet till efterrättelse, utan voro nog
oförsigtige att fortsätta sin puritanska ifver. Genom ett
så ovist nit framkallades stor ovilja hos presterna i
Stockholm, så att flere af dem började öppet predika mot
främlingarnes villomeningar. De sistnämnde nödgades då söka
skydd hos konungen och öfverlemnade till honom sin
trosbekännelse, hvilken i allt väsentligt öfverensstämde med
den s. k. Confessio Gallicana, som år 1559 hade blifvit
antagen af de reformerte i Frankrike vid deras första
generalsynod i Paris. De anhöllo, att denna bekännelse måtte
få utgifvas af trycket på svenska och latin, samt begärde
att få hafva egen kyrka och offentlig gudstjenst i
Stockholm eller åtminstone fri religionsöfning inom sina hus.
Denna begäran, som framlemnades i Maj 1564, var icke
egnad att lugna oron, utan göt fastmera olja på elden.
Laurentius Olai Gestricius, kyrkoherde i Stockholm och
en kalvinismens ifrige motståndare, ingaf genast till
konungen en vederläggning af nyssnämnda bekännelse, och när
Erik på sommaren uppehöll sig i Östergöthland, synes
samme Laurentius hafva begifvit sig dit, för att anmäla
klagomål öfver de hinder, som främlingarne lade i vägen
för hans embetsutöfning. Den nitiske själasörjaren vann
sitt syfte. Han utverkade af Erik ett bref till ståthållaren
i Stockholm, hvari påbjöds, att främlingarnes religiösa
sammankomster skulle inställas, till dess man nogare
ransakat om deras lära, hvarjemte befallning gafs, att ingen
skulle få tala emot "den predikan och kyrkotjenst, som
med Lutheri grund och mening öfverensstämde", och
hvilken konungen sade sig "gilla och vilja, att den vid
magt hölles". Sedan striden ännu en tid fortgått,
utfärdades slutligen den 4 Dec. 1565 ett mandat, hvari konung
Erik såsom vrångvisa läror stämplade förnekandet af Kristi
lekamens och blods verkliga närvaro i nattvarden äfvensom
kalvinismens nestorianiserande åsigt om Kristi person.
Som dessa läror stridde emot den Hel. Skrift, så ville Erik
å sitt kungliga embetes vägnar förmana deras bekännare
att ifrån dem afstå. Ville de icke akta på förmaningen,
så måtte de behålla sin falska tro på sin egen risk, emedan
konungen "icke kunde råda öfver någons samvete". Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free