Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 44. Jesuiternas försök att återinföra katholicismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå konungens önskan till mötes: man beslöt till Sverige
afsända en man, med hvilken Johan personligen kunde
underhandla, och man gjorde detta så mycket hellre, som man
hoppades på detta sätt kunna förmå konungen att låta sina
betänkligheter fara och utan vilkor sluta sig till den
romerska kyrkan.
Den man, som härtill utsågs, var en italiensk jesuit, vid
namn Antonio Possevino. Han kom i Dec. 1577 till
Stockholm och fann snart sitt uppdrag svårare, än han hade
väntat. Konungen var oböjlig i sin fordran om eftergift i
vissa punkter, och legaten såg sig tvungen att af
konungen mottaga och till Rom öfversända dennes fordringar,
för att underställas påfvens pröfning och beslut. Men om
Possevino ej förmådde besegra konungens envishet
beträffande de uppstälda vilkoren för kyrkoföreningen, så
lyckades han bättre i sin stormlöpning mot Johans lättrörda
hjerta. En dag hade de talat om den katholska kyrkan
och om Petrus Fechts död under hans resa till Rom.
Konungen var i en upprörd sinnesstämning. Den listige
jesuiten förstod att begagna det gynnsamma ögonblicket och
framkastade den anmärkningen, att man borde kunna se,
hvilken skilnad det var emellan den Petrus, som gick på
hafvet och, då han började sjunka, räddades af Herrans
hand, och denne Petrus, som omkom i vågorna, emedan
han icke var kallad af Herran. Konungen borde sluta
sig till den förre, hvilkens efterträdare påfven var,
ve-dersaka sig sjelf, taga sitt kors uppå och följa Kristum
efter. Då skulle han ock kunna rädda sitt folk: kors och
lidande skulle genom Guds bistånd försvinna. Han borde
— fortfor jesuiten, då Johan härvid brast i gråt —
afsvärja allt kätteri, aflägga en allmän bikt öfver hela sitt
föregående lif, emottaga aflösning och sedan låta leda och
stärka sig genom hans råd, som på jorden företrädde
Kristi ställe. Detta verkade. Johan förklarade sig
beredd att gå legatens önskningar till mötes, och nu var
han så ifrig att komma till målet, att han icke ens
kunde uthärda de 3 dagars betänketid, som blifvit honom
lemnade, utan redan före deras utgång ånyo lät tillkalla
Possevino, biktade och mottog aflösning. Sedan detta skett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
