Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 44. Jesuiternas försök att återinföra katholicismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklara, hvad han lärt, och göra tydligt för alla, att
ingenting annat än detta varit predikadt i påfvedömet."
I Aug. 1576 började Klosterlasse undervisa i kollegiet
och predika i klosterkyrkan. Han vann stort bifall. Väl
bevandrad i Luthers och Kalvins skrifter, dem han flitigt
citerade, förstod han listeligen gifva sig sken af att
framställa ren luthersk lära, under det han i sjelfva verket dref
papistiska satser. Lärjungarnes antal växte, och redan 1577
kunde Klosterlasse afsända förstlingsskörden af svenska
ynglingar till Rom, för att der uppfostras till prester. Det
skedde med konungens bifall, som gaf dem respenningar.
Sex till antalet, anförde af biskop Brasks brorson Petrus
Brask, lemnade de hemligen sitt fädernesland efter
midsommaren 1577 och begåfvo sig till Rom, i afsigt att vinna
inträde vid det af påfven Gregorius XIII betydligt
utvidgade tyska kollegiet derstädes.
Att konungen var så ifrig att understödja
Klosterlasses missionsarbete, berodde icke blott derpå, att han i
honom trott sig finna en skicklig försvarare af liturgien, utan
hade äfven sin anledning deri, att Johan vid denna tid ännu
drömde om möjligheten af en förening med Rom på de
grunder, han sjelf uppgjort. Redan på hösten 1576 hade
nämligen konungen fattat beslut om att låta en beskickning
afgå till Rom, för att underhandla om vilkoren för en
kyrklig förening. Särskildt var meningen, att påfven
derjemte skulle förmås att låta ordinera Fecht till biskop, på
det denne sedermera i sitt fädernesland måtte kunna
fortplanta ett renare episkopat. Naturligtvis var det ingen
utsigt att vinna framgång för sist antydda begäran, helst
som Fecht var gift och således redan af detta skäl
obehörig att enligt romerska grundsatser erhålla biskoplig
ordination. Men förslaget behöfde aldrig framställas. Fecht
och hans meddeputerade Pontus de la Gardie ledo nämligen
skeppsbrott på vägen, hvarvid den förstnämnde drunknade
i närheten af Bornholm. De la Gardie räddades och
anlände ensam till Rom. Angående de kyrkliga ärenden, denne
hade att andraga, kunde svar icke straxt lemnas, utan
påfven förordnade en kongregation af kardinaler och theologer
att derom öfverlägga. Men i en punkt ville man genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
