Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 45. Växande motstånd mot liturgien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom hade stegrat motståndet mot liturgien. Klosterlasse,
som icke längre trodde sig behöfva iakttaga någon
försigtighet, hade varit djerf nog att i kraft af den myndighet,
han af påfvens legat sade sig hafva erhållit, meddela
dispens i ett äktenskapsmål, som erkebiskopen först handlagt
och dervid vägrat begärd vigsel. Sådant förtröt
naturligtvis den sistnämnde, så att han på grund af "den
myndighet, som af Gud och hans församling vore honom
gifven", förklarade dispensen ogiltig samt förbjöd
Klosterlasse prestembetets utöfning. Och icke nog härmed.
Erkebiskopen hade fått öppna ögon för den från Rom
hotande faran, hvarföre han, som hittills varit så medgörlig
och tillmötesgående, nu började tala ur en annan ton. Han
närmade sig sina forna vänner och uppträdde till och med
såsom författare både mot liturgismen och papismen, sedan
han öfvertygat sig om de jesuitiska stämplingar, som voro
å bane. Erkebiskopens förändrade hållning bidrog
naturligtvis att öka modet hos liturgiens gamla motståndare.
Abrahamus Angermannus, som blifvit förflyttad till
kyrkoherde i Saltvik på Åland, vågade lemna sin
förvisningsort och infinna sig i Upsala. Här höll han i sjelfva
domkyrkan "en sådan predikan, att det hjerta, som icke var
af grå berg och stål, måtte visserligen fälla tårar". Han
talade om papisternas gudstjenst, visade att de byggde på
falsk grund, skildrade Klosterlasse såsom en förrädare och
själamördare samt bad Gud beskydda fäderneslandet för
denne glupande ulf.
Äfven af andra tecken fann konungen, att
ordinantians och liturgiens sak betydligt försvårades genom att
sammanblandas med den så lifligt afskydda papismens och
jesuitismens, och han måste derföre söka försvaga
motståndet mot egna reformsträfVanden genom en fast
hållning gent emot påfven och hans handtlangare. Väl
afbröt han icke sina underhandlingar med Rom, men det
bestämda språk, han dervid använde, visade tydligen, det
han ej var sinnad att eftergifva sina fordringar. Också
kunde Possevino, när han på den Hel. Fadrens befallning
i Juli 1579 återkom till Sverige, icke dölja för sig, att
Roms utsigter der voro betydligt förmörkade. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
