Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 51. Upsala möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nicolaus Olai Bothniensis, hvilka numera efter konung
Johans död på hertig Karls och rådets tillsägelse hade
begifvit sig till Upsala i afvaktan på universitetets
återupprättelse. Den dag, till hvilken mötet var kalladt, var
fastlagssöndagen den 25:te Februari. Ett par dagar
senare höll professor Erik Skinner ett föredrag, som
bebådade den rigtning, i hvilken mötets förhandlingar skulle
komma att gå. Han prisade Luther och konung Gustafs
stora förtjenster om kyrkan samt utfor i stränga
förebråelser emot liturgisterna och särdeles biskoparne, som
änskönt de bort inse liturgiens skadlighet, likväl af
hofsmicker hade understödt konung Johan.
Den 1:ste Mars uppträdde riksdrotsen Nils
Gyllenstjerna och helsade presterna välkomna å hertigens och
rådets vägnar. Hvad konung Johan redan lofvat och
presterskapet länge önskat, vore nu på väg att ske: ett fritt
kyrkomöte skulle hållas, der hvar och en egde öppet säga
sin tanke och för den gifva skäl. I eget och riksens råds
namn förklarade han, att de för sin del ville blifva vid den
Augsburgiska bekännelsen af år 1530 samt den
kyrkoordning, som Laurentius Petri d. ä. hade infört och stadgat.
"Konungen", tillade riksdrotsen, "skall, då han hemkommer,
icke vara herre öfver vår tro och våra samveten."
Derföre borde man nu uppsätta och underskrifva en
trosbekännelse, som kunde föreläggas konungen till godkännande.
Erkebisskopstolen i Upsala hade länge varit obesatt.
Ty Andreas Laurentii Björnram afgick med döden i början
af år 1591, och någon ny erkebiskop hade ännu ej intagit
hans plats. Riksdrotsen föreslog derföre att utse någon,
som å erkebiskopsstolens vägnar förde ordet vid mötet,
och härtill valdes med stor enhällighet den förut omnämnde
professorn Nicolaus Olai Bothniensis. Valet af en man,
som så länge suttit fängslad för sitt orubbliga motstånd
mot liturgien, var betecknande för den anda, som skulle
komma att besjäla öfverläggningarne. Dessa började med
en uppläsning och granskning af den Augsburgiska
bekännelsen. Sedan detta skett, stod biskop Petrus Jonæ upp
och frågade riksens råd samt hela den öfriga församlingen,
om de gillade den bekännelse, som nu var pröfvad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
