- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
105

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 51. Upsala möte.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville stå faste dervid, äfven om det skulle behaga Gud, att
de derföre måste något lida. Alle uppreste sig nu och
förklarade enhälligt, att de gillade den upplästa
bekännelsen och icke ville vika derifrån, utan hellre vara redo att
för densamma våga lif och blod.

Dagen derpå den 6:te Mars företogs frågan om konung
Johans liturgi. Då ingen enda röst höjde sig till dess försvar,
vände sig ordföranden till biskoparne och frågade, huru de då
hade kunnat antaga den. Nu framträdde Petrus Benedicts
som genom undfallenhet för konung Johans kyrkoreform
vunnit dennes förtroende och 1580 blifvit upphöjd på
Vesterås biskopsstol, den han 1589 fått utbyta mot
Linköpings. Under förklaring, att han dels af okunnighet dels
af nödtvång antagit liturgien, erkände han sig derigenom
hafva felat samt bad Gud och församlingen om förlåtelse.
Ungefär på samma sätt betedde sig de begge andra
biskoparne, som varit liturgiens vänner, Olaus Bellinus i
Vesterås och Ericus Erici i Åbo. Äfven de ursäktade
sig och afsvuro liturgien. Sammaledes gjorde ett stort
antal prester, skollärare och hofpredikanter. Att under
sådana förhållanden ordförandens fråga, om man ville
förkasta liturgien, skulle blifva enhälligt med ja besvarad,
förstås af sig sjelft.

Åtskilliga andra ärenden diskuterades under de
följande dagarne, och först sedan de egentliga forhandlingarne
voro slutade, sammanträdde mötet den 14:de Mars, för att
verkställa det hittills uppskjutna erkebiskopsvalet. Det
gälde nu att finna en man, nog bepröfvad i mod och
fasthet att ställas på kyrkans främsta plats i de strider och
faror, med hvilka uppehållandet af mötets beslut hotade
innehafvaren af denna plats och kyrkan sjelf. Man ansåg
den för sitt motstånd mot liturgien landsflyktige, till
fäderneslandet ännu ej återkomne Abrahamus Angermannus
vara till denna äfventyrliga ära den värdigaste, och han
kallades med nära enhällig röst utur sin landsflykt till
kyrkans högsta värdighet.

Dagen före erkebiskopsvalet begärdes hertigens
bekräftelse på mötesbeslutet. Derjemte anhöll man om hans
och rådets bifall till en hel mängd postulata, som afsågo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free