- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
125

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 61. Erkebiskop Abrahams och konung Sigismunds afsättning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af år 1599 sammanträdde riksdagen i Jönköping, der
ständerna, såvida Sigismund ej återvände till Sverige och ville
styra det efter sin konungaed, förklarade sig ej längre
kunna bevisa honom sin hörsamhet, ty "under något
papistiskt herskaps bud och tvång" ville de ej blifva.
Tydligen innebar detta, att man vilkorligen uppsade Sigismund
tro och lydnad.

Men äfven erkebiskopens sak upptogs här till
behandling. Någon annan anklagelse kunde icke mot honom
anföras, än att han ansett sig pligtig att lyda sin laglige
konung och offentliggöra hans påbud. Men då Sigismund
hade brutit sin konungaed, så ville hertigen icke godkänna
erkebiskopens villighet att mottaga och kringsända
konungens mandater, utan stämplade detta såsom landsförräderi.
Förgäfves bådo biskoparne och presterna, att hertigen ville
låta sin onåd fara. Men äfven Karl å sin sida yrkade
förgäfves, att presterna skulle förklara erkebiskopen
brottslig. De erkände endast, att han kunde anses misstänkt
för förbrytelse, och medgåfvo, att han vid sådant
förhållande borde afhålla sig från embetets utöfning, tilldess han
hade bevisat sin oskuld. Någon dom synes icke heller
hafva fallit öfver erkebiskopen. Men embetet
betraktades såsom ledigt, och till ny erkebiskop utsågs den förut
många gånger omnämnde ordföranden vid Upsala möte,
domprosten och förste theol. professorn i Upsala Nicolaus
Olai Bothniensis.

Den olycklige mäster Abraham tillbragte i fängelse
sitt återstående lif. År 1606 underkastades han ny
ransakning, men icke heller nu kom saken till slutlig dom. Han
hölls fången på flere ställen, men förflyttades omsider till
Gripsholm, der han dog 1607, sedan han af sin oroliga
lefnad hade tillbragt omkring 20 år i landsflykt eller
fängelse. Onekligen var hans ställning mellan konungen och
hertigen synnerligen kinkig, och huruvida han var skyldig
eller oskyldig, är ej lätt att säga. Efterverldens dom har
drabbat honom hårdt. Men hans egen samtid fördömde
honom icke. Riksrådet Thure Bjelke förklarade honom
oskyldig, innan han nedlade sitt hufvud på stupstocken vid
Linköpings blodbad. "Såsom jag sjelf", säger Bjelke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free