- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
126

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 61. Erkebiskop Abrahams och konung Sigismunds afsättning. - § 62. Linköpings riksdag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"aldrig någon tid hafver varit i rådslag till mitt fäderneslands
förderf, så är ock sådant om den väl bepröfvade mannen
oveterligt, utan han hafver stält sig i lärdom och lefverne
som en Guds man." Erkestiftets prester voro fästade vid
mäster Abraham med stor tillgifvenhet. De ville fälla
förbön för honom, att han måtte befrias ur sitt fängelse,
och de gjorde frivilliga sammanskott till hans underhåll.
Erik Schepper delade en tid erkebiskop Abrahams fängelse,
men frigafs sedermera och utnämndes 1602 till kyrkoherde
i Upsala. Några år senare ådrog han sig på nytt Karls
vrede, och efter flere vexlande öden dog han slutligen 1620
såsom kyrkoherde i Enköping.

Långt förut hade Sigismund upphört att vara
Sveriges konung. Hans vilkorliga afsättning genom
riksdagsbeslutet i Jönköping förvandlades kort derefter på en ny
riksdag i Stockholm den 24:de Juli 1599 till en ovilkorlig,
hvarjemte bestämdes, att äfven hans ätt skulle för
everldliga tider mista arfsrätten till Sveriges thron, derest
konungen ej inom sex månader hitsände sin son Uladislaus, för
att uppfostras i den evangeliska läran. Så slutade konung
Sigismunds regering i Sverige. Hans brytande af sin
konungaed och hans försök att med våld återföra sina
undersåter under papismens ok kostade honom hans
fäderneärfda svenska krona.

§ 62. Linköpings riksdag.



Karl var nu herre öfver Sverige, ehuru han ej antog
konungatitel förr än 1604, emedan hertig Johan af
Östergöthland, Sigismunds halfbroder, då först såsom myndig
kunde afsäga sig sina arfsanspråk på Sveriges thron. Att
emellertid Karl redan nu betraktade sig såsom landets
suverän, visade sig på ett fasaväckande sätt vid riksdagen i
Linköping år 1600, der Sigismunds anhängare, de af honom
utlemnade riksråden, blefvo dömde till döden och
halshuggne.

Vid samma riksdag började ock visa sig, att äfven
Karl umgicks med planer, som för det nya svenska
kyrkoskicket inneburo stora faror. Han var nämligen i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free