Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 68. Kröningsriksdagen i Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utspridas, utan med det första blifva "afskaffade".
Konungen svarade, att han hölle hvarken med Kalvin eller
någon annan, utan blefve enfaldeligen vid Guds ord. Man
skulle icke kunna bevisa, att något i hans utgifna böcker
vore osant, och han hade för afsigt att hänskjuta dem till
ett allmänt nationalkoncilium samt öfver dem begära alla
reformerade evangeliska kyrkors och akademiers omdöme.
Biskoparne och hela presterskapet hade sjelfve affallit från
besvuren tro: de följde icke längre Luthers, Melanchtons,
Laurentii Andreæ, Olai Petri och Laurentii Petri "form och
ordasätt, utan hade vikit derifrån och slutit sig till Jacobi
Andreæ och hans anhangs och ubiqvitisters villfarande
mening". Hvad anginge Upsala möte, så ville konungen
bevisa, att det icke varit något koncilium, och beträffande
den Augsburgiska bekännelsen, så borde man efterfölja
henne, i den måtto hon komme öfverens med den Heliga
Skrift, men annars icke.
Man finner tydligen, hvilken ståndpunkt konungen för
egen del sökte intaga. Han ville icke obetingadt sluta sig
hvarken till Luther eller Kalvin. Icke heller ville han
öfverhufvud erkänna giltigheten af någon symbolisk bok,
utan hålla sig till den Heliga Skrift allena. Men å andra
sidan gälde bibeln för honom endast i den tydning, han
deråt gaf, och följaktligen gick alltsammans i sjelfva
verket derpå ut, att hans egen skrifttolkning skulle gälla
såsom symbolisk. Vid sådant förhållande stod
uppenbarligen Sveriges kyrka i fara att nödgas uppgifva sin rent
lutherska karakter, om konungen finge sin vilja fram. Ty
de åsigter, dem han trodde sig kunna framhemta ur
bibelordet, lågo till stor del inom eller nära intill den
reformerta läran och afveko i många vigtiga punkter alldeles,
bestämdt från den lutherska bekännelsen. Dock uttalade
han icke Kalvins predestinationslära och röjde deruti såsom
i mycket annat den frändskap, som rådde mellan hans egen
uppfattning och Heidelbergerkatekesens lärosätt.
Den ståndpunkt, som konungen sålunda intog i
kyrkligt hänseende, sökte han vid kröningsriksdagen i Upsala
med all kraft häfda. Det gick så långt under stridens
hetta, att Karl ur sin konungaförsäkran ville alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
