Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 78. Rudbeckii Privilegia doctorum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom till stånd och icke förmådde höja sig öfver sitt stånds
fördomar, var han oförsigtig nog att icke dölja sitt
missnöje. Det gick så långt, att Rudbeckius i en skrifvelse till
prostarne i sitt stift tydligt klandrade regeringen. Han
klagade deruti bland annat öfver de ovanliga skatter,
hvarmed allmogen plågades, samt öfver de stora hus och höga
Babylons torn, som nu af många höga herrar byggdes.
Denna opassande skrifvelse hade biskopen låtit åtfölja
regeringens bönedagsplakat af år 1636, och hon hade i vissa
församlingar, ehuru emot författarens afsigt, till och med
blifvit uppläst från predikstolen. Ändtligen bragte
Rudbeckius regeringen alldeles i harnesk emot sig genom att
vid samma tid af trycket utgifva en bok med titeln
Privilegia doctorum. Det synes, som om författaren här hade
velat gifva liksom ett mönster för de privilegier, som af
presterskapet hittills blifvit förgäfves fordrade, men hvilka
derföre icke voro af detsamma glömda. Boken meddelar
först de privilegier, som prester och filosofer åtnjutit bland
hedningarne, derefter de förmåner, som beviljats
akademierna i Paris, Bologna och Upsala, samt slutligen presters
privilegier och friheter i Sverige. Denna sista afdelning
börjar med konung Johan Sverkersons bref af 1219
angående det andliga frälset och slutar med Gustaf Vasas
försvarelsebref för biskop Brask af 1527, men upptager icke
Vesterås’ recess och ordinantia af samma år. Med några
ord i bokens företal och slut tycktes författaren vilja
påstå, att de i Sverige under äldre tider gifna privilegierna
ännu egde gällande kraft, enär "nostri majores et se et
suos posteros obligaverunt".
Det var dessa antydningar, som jemte förbigåendet
af Vesterås’ recess väckte den största förbittringen. Att
en biskop af det utomordentligt stora anseende som
Rudbeckius låtit trycka en samling katholska, för
presterskapet fördelaktiga privilegier och vågat antyda, att de ännu
borde anses hafva gällande kraft, detta föreföll de
aristokratiska regeringsherrarne ytterst vådligt och troddes syfta
till en högst farlig utvidgning af presterskapets magt.
Sjelfve Axel Oxenstjerna, som i olikhet med sina kolleger
tyckte Rudbeckii skrift vara temligen oskadlig, tillrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
