Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 81. Örebro stadga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påfvens och hans listiga handtlangares försök att bringa
Sverige ånyo under sitt ok, utan äfven och framför allt mot
de många jesuitiska stämplingar, som ville främja
Sigismunds planer att återvinna Sveriges krona. Detta visar
sig klart af hvad som innehålles i den s. k. Örebro stadga
af den 17:de Febr. 1617. Först och främst förbjudes här
all beröring med konungen i Polen, hans söner, rådgifvare
och tjenare. Dernäst stadgas, att den fader eller
förmyndare, som sänder sin son eller slägting att studera i Polen
eller till några jesuitiska läroanstalter, skall förvisas
landet och hafva förbrutit sitt gods till nästa fränder,
hvarjemte samma straff bestämmes för den, som på eget bevåg
begifver sig till sådan ort. Vidare heter det, att den som
affaller till den papistiska läran, han skall "aktas och
hållas uti allt arf och annan rättighet lika med en död och
vara biltog öfver allt Sverige". Kommer någon in i
riket och söker hemligen att bedraga och förföra ungdomen
med jesuitisk och papistisk lära, han skall "såsom en
upprors- och tvedrägtsstiftare tillbörligen straffad varda". Alla
papister, de må vara födde i Sverige eller hafva här
bosatt sig, skola inom tre månader förfoga sig ur riket.
Finnes någon svensk papist efter denna tids förlopp här
qvar, han skall straffas som en förrädare. Slutligen
säges, att denna stadga skulle hafva gällande kraft, sålänge
kriget med konung Sigismund fortfor, hvaraf tydligen
framgår, att djupaste grunden till de stränga
straffbestämmelserna mot papismens anhängare mindre är att söka i
religiös ofördragsamhet än i de förhandenvarande politiska
förvecklingarne med konungen i Polen.
Det skulle snart visa sig, huru Örebrostadgan
tillämpades. Knappt ett par veckor efter hennes utfärdande
börjades den första religionsprocessen. En student
Henrik Pederson Hammer, som "för stor nöd och trångmål"
hade gifvit sig till papisterna samt mottagit penningar af
konung Sigismund, dömdes till döden och afrättades,
emedan han brutit sin trohetsed och gjort sig skyldig till
förrädiska stämplingar. Sju år senare upprepades samma
blodiga skådespel. Tre svenske män, Zacharias
Anthelius, Georg Bähr och Nicolaus Campanius, hade i unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
