Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 85. Johan Duræi besök i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 8 5. JOHAN DURÆI BESÖK I SVERIGE.
men tydligen icke fakultetens mening. Det afgifna svaret
hade derföre bort kunna upplysa honom om fåfängligheten
af hans sträfvande. Men den mycket sanguiniske och för
illusioner benägne Duræus tog saken på annat sätt.
Sannolikt bemött af theologerna med en vänlighet i umgänget,
till hvilken hans egen milda och älskvärda personlighet gaf
anledning, tyckte han sig i det afgifna betänkandet se en
uppmuntran och ett bifall till hans sträfvanden. Också
säger han sjelf i ett bref till Axel Oxenstjerna, att genom
fakultetens betänkande en fast grund blifvit lagd för
fredsverket i Sverige. Särskildt berömmer han Lenæus såsom
en "klok, from, lärd och upprigtig man", af hvilken han
trodde sig hafva mycket att hoppas, ehuru uppenbart är,
att Lenæus i allo delade de många och stora betänkligheter
mot det föreslagna fredsverket, som i fakultetens utlåtande
funnit ett säkerligen för alla andra, utom för Duræus, klart
och otvetydigt uttryck.
Från Upsala begaf sig Duræus till Vesterås. Biskop
Rudbeckius och hans kolleger i domkapitlet mottogo honoin
vänligt. De sade sig gilla det mål, som Duræus föresatt sig,
men sakens svårigheter vore likvisst så stora, att man icke
kunde hoppas en lycklig utgång. Denna mening synes
Rudbeckius hafva uttalat i så bestämda ordalag, att icke
ens Duræus kunde missförstå dem. Åtminstone finner man,
att han alltid ansåg Rudbeckius såsom en farlig
motståndare. Derpå reste den outtröttlige fredsaposteln till
Strengnäs, der han tyckte sig röna större sympathier och
varmare deltagande.
Emellertid insåg Duræus, att framgången af hans verk
till stor del berodde derpå, om han kunde lyckas att
omstämma den inflytelserike biskopen i Vesterås. Han sökte
derföre att med honom inleda nya underhandlingar, men
förgäfves. Han skref till honom, men erhöll intet svar.
Då han i Mars 1637 vistades hos Axel Oxenstjerna på
dennes gods Tidö i Vestmanland, begärde han derföre dennes
bemedling, och rikskansleren gick härutinnan hans önskan
till mötes. Väl kan icke antagas, att Oxenstjerna, hvilken
ju sedermera visade sig vara en så ifrig anhängare af
konkordieboken, skulle hafva hyst någon benägenhet för Duræi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
