Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 97. Kolonien Nya Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år anvisades till en fristad åt de i England så hårdt
förföljde qväkarne, för hvilkas räkning den bekanta staden
Filadelfia anlades i en skogstrakt, som förut tillhörde tre
svenska nybyggare.
Förhållandet mellan svenskarne och qväkarne var i
början mycket godt. Penn berömmer de svenska
nybyggarne såsom ett starkt och idogt folk och säger sig sällan
hafva sett mera förnöjsamma, nyktra och arbetsamma
menniskor. De visade sina nya herrar många tjenster, dem
Penn, efter sin återkomst till Europa 1683, sökte återgälda
genom att från England tillsända dem böcker och hos
svenske ministern i London göra framställning om, att prester
och böcker måtte sändas dem från Sverige. Väl fingo de
svenska nybyggarne snart nog lida intrång af qväkarne,
som småningom tillegnade sig en del af deras jord. Men
om än detta icke var egnadt att stärka vänskapsbandet
mellan de båda nationaliteterna, så stadnade likväl de gamle
kolonisterna qvar i landet och fortforo mycket länge att
vara svenskar till språk, gudstjenst och seder.
All förbindelse med moderlandet var emellertid
afbruten i nära 40 år. Konung Karl XI var just betänkt på
att sända sina landsmän på andra sidan verldshafvet en
prest jemte biblar och psalmböcker, då ett bref, dateradt
den 31:ste Maj 1693, ankom från nybyggarne till en i
Götheborg bosatt person. Här lemnas noggranna
underrättelser om deras ställning. De utgjorde inalles 971
personer. De voro mest allesammans bönder och lefde lycklige
i ett fruktbärande land. De hade bevarat svenska seder
och bruk samt fädernas tro, men saknade nu svensk prest,
ty den siste af de från moderlandet ankomna presterna
Lars Lockenius hade aflidit 1688. Af deras två
församlingar Wicacoa och Kristina förestods den ena af en tysk
prest, som nu var gammal och blind. I den andra
förrättades gudstjensten af en svensk lekman Karl Springer,
som föreläste ur en svensk postilla. De önskade, att till
dem måtte sändas två prester äfvensom biblar, katekeser,
psalmböcker och postillor. Böckerna ville de betala och
ansvara för presternas underhåll.
Denna skrifvelse meddelades Karl XI, som efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
