Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 97. Kolonien Nya Sverige. - § 98. Förslag till ny kyrkolag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samråd med dåvarande domprosten i Upsala Jesper Svedberg
uppdrog åt erkebiskop Olof Svebilius att utse tjenliga
män att såsom prester utsändas. Svedberg föreslog
Anders Rudman från Gefle och Erik Björk från Vesterås
stift. De prestvigdes i Upsala och afseglade från Sverige
den 4:de Aug. 1696 i sällskap med Jonas Aurén från
Vermland, som frivilligt slutit sig till dem. Af konungen
försedde med respenningar samt ett förråd af böcker, anlände
de till bestämmelseorten i Juni 1697. Rudman blef nu
pastor i Wicacoa och stadnade qvar i Amerika till sin död
(1708). Björk åter anstäldes såsom pastor i Kristina, men
återvände hem 1714 och blef kyrkoherde i Falun, der han
dog 1740. De gamla kyrkorna i Wicacoa och Kristina
voro små och oansenliga. Men begge dessa församlingar
byggde sig nya ståtliga kyrkor i slutet af 1600-talet. I
Racoon och Pennsneck bildade sig en tredje svensk
församling med två kyrkor. Den nyssnämnde Jonas Aurén blef
1706 den förste pastorn härstädes och fortfor att sköta sitt
embete i 7 år till sin död (1713). Missionsarbetet ibland
indianerna, hvilka troget höllo sitt gamla förbund med
svenskarne och kallade dem "sina bröder", upptogs åter
efter Rudmans och Björks ankomst. De medförde och
spridde bland indianerna den af Campanius på deras språk
öfversatta Luthers katekes, hvilken på Karl XI:s
bekostnad hade blifvit tryckt i Stockholm 1696.
§ 98. Förslag till ny kyrkolag.
Allt ifrån reformationens införande i Sverige var
åsigten om ett den verldslige regenten i och genom hans
embete tillkommande högsta episkopat inom kyrkan allmänt
erkänd. Konungen var, såsom det på den tiden hette,
"kyrkans fosterfader och vårdare af begge taflornas lag". Men
gränserna för hans rättigheter voro temligen obestämda
och uppfattades ganska olika, så att konungens kyrkliga
magt i sjelfva verket berodde på den kraft, hvarmed han
förmådde göra densamma gällande. Många regenter, såsom
Gustaf Wasa och Karl IX, syntes visserligen vilja förfara
ganska egenmägtigt äfven i kyrkliga ting. Dock förstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
