Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 98. Förslag till ny kyrkolag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 9 8. FÖRSLAG TILL NY KYRKOLAG.
de svenska biskoparne att upprätthålla en stor
sjelfständighet, och onekligen hvilade under den första tidrymden
af den protestantiska kyrkans fullständiga seger i Sverige
den kyrkliga magten till väsentlig der i deras händer. Det
var naturligt, att under sådana förhållanden någon enhet
i kyrkostyrelsen ej kunde finnas. Sedan med romerska
kyrkans fall metropolitanförfattningen hade förlorat sitt
lagliga stöd, sönderföllo de särskilda stiften i lika många
provincialkyrkor, och om sammanhållning och enhet dem
emellan skulle vårdas omedelbart genom konungen eller
genom honom och rikets ständer eller genom riksdagarnes
prestestånd med eller utan förbehåll af konungens sanktion
eller genom nationalsynoder, derom var intet stadgadt, och
vid olika tillfällen använde man efter omständigheterna än
den ena än den andra utvägen. Detta missförhållande sökte
man tidigt nog undanrödja, särskildt genom hvarjehanda
förslag om inrättande af ett s. k. consistorium generale.
Vi hafva dock sett, huru bemödandena i denna väg af
Gustaf Adolf och Kristinas förmyndare strandade på
presterskapets och i synnerhet Johannes Rudbeckii kraftiga mot^
stånd. Drottning Kristina sjelf lät utarbeta ett nytt
förslag till kyrklig öfverstyrelse och framlade det vid
riksdagen 1649. Men, såsom vi erinre oss, hade nu en sådan
omkastning i åsigter skett, att ständerna yrkade uppskof
med hela frågan om consistorium generale och i stället
begärde en revision af kyrkoordningen, hvari jemväl allt, som
kunde höra till kyrkoregementet, skulle införas. Också blef
frågan om ny kyrkolag nu på allvar företagen.
Redan 1650 förordnade drottning Kristina en
kyrkolagskommitté under direktion af Axel Oxenstjerna. Men
efter ungefär 3 veckors arbete åtskildes ledamöterna och
sammanträdde icke vidare. På presterskapets begäran
utfärdade konung Karl X den 7:de Juli 1655 förordnande för
en ny kommitté, bestående af erkebiskop Johannes Canuti
Lenæus, biskop Olof Laueelius i Vesterås, pastor
primarius i Stockholm Erik Emporagrius och domprosten i
Upsala Lars Stigzelius. Sammanträdena skulle hållas i
Upsala och Stigzelius gemensamt med erkebiskopen fortsätta
arbetet, äfven under de öfriga ledamöternas frånvaro. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
