- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
223

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 107. Regala gäll och konungens ingrepp äfven i andra prestsysslors tillsättning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svår att utrota. Klagomål häröfver förspörjas ofta. Redan
år 1613 öfverlade det till ett möte i Stockholm samlade
presterskapet, huru med prester skulle förhållas, som "icke
efter Guds ord och Guds församlings gamla och lofliga
sedvänja vilja komma till tjenster och församlingar", utan
omogne och oförtjénte "inlåta sig med höga personer" och
genom falska föregifvanden skaffa sig förord till att tränga
sig in i församlingarne, derigenom förorsaka oenighet
mellan församlingar och presterskapet, ådraga sina förbigångna
förmän förakt och göra höga öfverheten onödigt besvär.
Man beslöt, att biskoparne skulle hvar i sitt stift
undervisa presterskapet i artikeln om laglig kallelse, och att den
på olagligt sätt sig inträngande icke vidare skulle erkännas
såsom en broder i embetet, utan anses såsom den Herren
omtalar i Joh. 10: 1, der han säger: "Hvilken icke går in
genom dörren i fårahuset, utan stiger annorstädes in, han
är en tjuf och en röfvare". Äfven i ordningsstadgarne för
särskilda stift sökte man stäfja dylikt ofog. Så t. ex.
stadgar Vexiö stifts ordinantia af 1619, att "Cursores, som löpa
till vår allernådigsta höga öfverhet om gällét, förrän
an-tecessor kommit i jorden och kallnat, skulle snöpligen
af-visas". Men oskicket fortfor. Regeringen gaf,
stiftsstyrelserna oåtsporda, fullmagt å pastorat eller ock förord till
biskop och domkapitel att förse den eller den prestmannen
än med namngifvet ledigt gäll än i allmänhet med något
ledigt gäll i stiftet. Att detta måste förefalla
stiftsstyrelserna både brydsamt och betänkligt, var naturligt, och
stundom ökades bryderiet ännu mera derigenom, att en
dylik fullmagt kanske först ankom, sedan en annan redan
blifvit i tjensten insatt. Länge arbetade man förgäfves på
att kunna afstyra allt detta ofog. Men slutligen lyckades
det att i de 1647 först gifna och 1650 förnyade
privilegierna för presterskapet få intaget det stadgande, att den
prestmai), som icke ordentligen söker befordran af sin
biskop, utan "löper och molesterar höga öfverheten och
andra förnäma herrar om promotorial", skulle straffas och till
lydnad hållas. Väl förbehöll sig drottning Kristina att sjelf
få gifva sådana förord till biskoparne, men äfven detta
förbehåll uteslöts ur privilegierna af år 1675.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free