- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
224

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 108. Adelns ingrepp i församlingarnes valrätt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


§ 108. Adelns ingrepp i församlingarnes valrätt.

Godtyckliga ingrepp i församlingarnes valrätt gjordes
icke blott af konungarne, utan ock af den mägtiga adeln.
Dessa ingrepp föranleddes först, och främst af påstådd jus
patronatus eller den rättighet att tillsätta prest, som enligt
kanoniska lagen af ålder tillkom dem, hvilka skänkt
jordagods till kyrkans underhåll eller uppbyggt densamma, och
sedan öfvergick på deras arfvingar. Ehuru Laurentii Petri
kyrkoordning ej talar något om patronatsrätten, begynte
adeln efter reformationen att egenmägtigt tillsätta prester
i de församlingar, der de bodde, så att Johan III i
ordi-nantian af 1575 måste förbjuda dylikt ofog. I Sigismunds
försäkring för ridderskapet och adeln af den ll:te Febr.
1594 heter det, att "adeln skulle njuta jus patronatus, och
de samt med socknemännen deras fria kyrkoherde val efter
lagen". Och i Gustaf Adolfs adelsprivilegier af 1612 och
1617 stadgades, att adelsman hade jus patronatus i den
församling, .der han bodde,, och att om i samma församling
bodde flere adelsmän, men desse eller den ende der
bosatte adelsmannen icke kunde med församlingen, eller de
flere sinsemellan, åsämjas om, hvilken de ville kalla till
kyrkoherde, så skulle biskopen utnämna den han funne
tjenligast och skickligast, utan att likväl få påtvinga
församlingen någon prest emot dess vilja och samtycke.

Alla dessa stadganden voro mycket obestämda och
föranledde ideliga tvister mellan adeln och biskoparne.
Egentligen ville biskoparne icke erkänna giltigheten af
någon patronatsrätt eller åtminstone tyda adelns privilegium
enligt kyrkans urgamla kanoniska rätt, så att jus
patronatus blott kunde.förvärfvas genom gåfva af jord till kyrka
eller prestgård eller genom kyrkas uppbyggande. Dessutom
ville de icke anse jus patronatus innebära någon rätt att
godtyckligt tillsätta prest, utan blott att tillsammans med
socknemännen utöfva,, jus præsentandi, hvarvid borde så tillgå,
att sedan patronus med församlingen och församlingen med
patronus kommit öfverens om en kyrkoherde, så skulle det
vara patroni rättighet att ställa den personen fram för
biskopen till pröfning af hans lärdom, skicklighet och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free