Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 112. Nådår och enkehjelp. - § 113. Kapellaner och hjelpprester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1617 fattade presterskapet beslut och öfverenskommelse,
att ingen skulle tillträda ett gäll, förrän enkan åtnjutitett
nådar, och i presterskapets privilegier bestämdes, att
presters och skollärares enkor med sina omyndiga och
oförsörjda barn skulle "efter gammal plägsed" få behålla ett
nådar, hvarjemte Karl XLs förmyndareregering började med
att någon gång bevilja ytterligare ett s. k. extra nådår.
Vid riksdagen 1652 anmälde sig presterna vara
sinnade att göra sammanskott till sina enkors underhåll och
begärde, att den taxa och gärd, som presterskapet erlade
till kronan, äfven måtte för detta ändamål få användas.
Drottning Kristina, som icke biföll sistnämnda begäran,
anslog dock följande år viss kronotionde för hvarje stift att
för sagda ändamål utgå. Å sin sida öfverenskommo
presterna, att de, som icke egde egna hus och gårdar, skulle
tillhållas att för sina enkor uppföra sådana på prestgårdens
egor, samt att hvarje kyrkoherde och skollärare borde gifva
en tunna säd årligen till enkehjelp och kapellanerna en
fjerdedels tunna, hvarjemte af kyrkornas medel årligen
skulle tagas en riksdaler. Denna öfverenskommelse synes
sedermera hafva börjat komma i glömska. Men år 1685
gaf Karl XI domkapitlen i riket befallning att tillse, det
de beviljade enkehjelpsmedlen ordentligen inflöte.
§ 113. Kapellaner och hjelpprester.
Många pastoraters stora omfång, till någon del
beroende derpå, att man efter reformationen började sammanföra
flere kyrkor under en herde, föranledde redan i 16:de
seklet anställande af biträden åt kyrkoherdarne under namn
af kapellaner. Ursprungligen bodde de vanligen i
kyrkoherdens hus, motsvarade hvad vi nu kalla pastorsadjunkter
och voro ännu icke ordinarie prester. Men snart visade
sig behofvet af dessa biträden stadigvarande, och
kapellanerna fingo derföre småningom en fastare ställning i likhet
med nutidens komministrar. Först sökte man skaffa dem
egen bostad, hvartill användes de vid kyrkorna befintliga
klockareborden. Hertig Karl gaf sitt samtycke härtill och
utfärdade den 2:dre April 1596 en förordning, uti hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
