- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
248

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 118. Kyrkotukten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 ’ 118. ’KYRKOTUKT.

Fortfarande bibehölls en kyrklig straffmagt för
uppenbara grofva synder, som voro af den beskaffenhet, att
syndaren icke kunde derför straxt lagforas. I sådana fall borde
enligt kyrkolagen den felande varnas af själasörjaren först
enskildt och sedan i närvaro af "två eller tre gudfruktigs
och förnuftige män af församlingen". Skulle han häraf icke
låta sig rätta, så borde kyrkoherden angifva saken i
domkapitlet, som egde ytterligare varna och förmana samt, der
ej sådant hjelpte, använda det s. k. mindre bannet d. v. s.
sätta syndaren på bestämd tid från nattvardens bruk.
Framhärdade syndaren lika fullt i sin ogudaktighet, så borde
kyrkoherden ånyo gifva sådant tillkänna i domkapitlet»
hvarpå omsider efter anmälan hos konungen det större
bannet finge tillgripas, hvarigenom den brottslige blefve "satt
utom Guds församlings gemenskap och uteslötes ifrån alle
samqväm och umgänge med annat folk, förutom sin hustrus,
barns och tjenstehjons. Dock finge man med honom handla
och vandia i köp och byten, men icke som med en kristen
broder" t Sutte någon längre i bann än ett helt år och
derunder alldeles föraktade själasörjarens förmaning samt
framhärdade i sin obotfärdighet, då skulle han förvisas
riket. Men gjorde han sann bot och bättring, "då skulle
han ofördröjligen till uppenbar skrift och kyrkones friheter
tillåtas".

En något annorlunda beskaffad kyrklig aga stadgades
för sådana förseelser, som icke voro i verldslig lag med
något straff belagda, såsom särskildt fallet var med Guds
namns missbruk genom eder och svordom äfvensom
sabba-thens ohelgande. Den 17:de Okt. 1687 utfärdades en
kunglig förordning om eder och sabbathsbrott. Här föreskrefs,
att de, som gjorde sig skyldiga till dylika förseelser, skulle
varnas först enskildt af deras själasörjare och sedan i
närvaro af "församlingens äldste och sexmän". Tredje resan
skulle förnyad varning gifvas och derjemte ådömas böter
till kyrkan och de fattige. Men de, som ej förmådde böta,
skulle "om söndagen sättas i stocken utanför kyrkodörren,
sig till blygd för hela församlingen", hvarföre ock vid hvarje
kyrka en sådan stock skulle göras, "de ogudaktiga till skräck
och straff". Den, som ändå ej bättrade sig, skulle angifvas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free