Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 123. Predikosättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 12 3. PREDIKOSÄTTET.
Beifrandet af gängse laster och synder skonade icke
ens allmänna samhällsförhållanden, då dessa syntes strida
mot kristlig sanning, mot rätt och billighet. Så
understöddes genom predikningarne det så väl behöfliga motståndet
mot adelns förtryck och hotande öfvermagt, och likasom
man förut predikat emot andra samhällsklassers förtryck af
adeln, så förekom mot tidehvarfvets slut i predikningarne
ofta nog försvar för konungens envåldsmagt, men ock
någon gång, såsom nyss blifvit antydt, tadel mot samme
konungs stränga förfarande vid reduktionsverket. Denna sed
att göra tidens vigtigare händelser och politiska
förhållanden till föremål för betraktelser från predikstolen blef icke
ens förbjuden genom 1686 års kyrkolag. Det heter der,
att "när en eller annan text gifver anledning till att tala
något om verldsliga saker och beställningar, så måste allt
sådant ske med beskedelighet och varsamhet, utan
obetänksamhet och förmätenhet uti tal eller omdöme om de saker,
som en del intet förstå, och som läroembetet egentligen
intet angå, skolandes de, som sig härutinnan förgripa och
med någon otidighet och otjenlighet på predikstolen
framkomma, första gången med näpst och hårdt tilltal anses,
och om de oftare dermed beträdas, alldeles sättas från sitt
embeteu. Kyrkolagen stadgar således intet förbud att från
predikstolen tala om verldsliga saker, men varnar för den
fria yttranderättens missbruk och belägger detsamma med
strängt ansvar, så att itererad förseelse af sådan art kunde
medföra till och med embetets förlust.
I denna tidens predikosätt var, såsom förut blifvit
nämndt, det undervisande elementet förherskande, och i
sammanhang härmed stod ett bemödande om reda och
klarhet i framställningen genom skarp begreppsbestämning och
strängt logisk schematism. Utan tvifvel hade detta sin
goda sida: det bidrog till att öfva åhörarens skarpsinnighet
och fästa det predikade ordet i hans förstånd och minne.
Men å andra sidan kunde ett dylikt predikosätt lätt urarta,
så att man kom att bjuda sina åhörare snarare en torr och
lärd dogmatisk afhandling med skolastisk sönderdelning af
ämnet i oändliga divisioner och subdivisioner än en enkel
och kärnfull utläggning af bibelordet i en sant populär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
