- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
263

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 123. Predikosättet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 3. PREDIKOSÄTTET.

263

uppbygglig form. Denna missrigtning, som mot
tidehvarfvets slut mer och mer torde hafva blifvit gängse, gillades
dock icke af alla och blef icke heller lemnad utan
anmärkning. Omkring år 1680 klagar dåvarande theologie
professorn i Åbo Johan Gezelius d. y. öfver de "vida sökta
ratiocinationer eller vridna sententier ined saftlöst ordprål",
som ibland det finska presterskapet voro vanliga. En
annan samtida, Daniel Anander, som en tid hade studerat i
Wittenberg och år 1681 blifvit anstäld som komminister i
Klara församling i Stockholm, utgaf 1683 en i Tyskland
for-fattad och af Wittenberger-theologerna godkänd afhandling
med titel: Nova concionandi msihodus, i hvilken han skarpt
klandrade det gängse predikosättets brister och yrkade en
enkel förkunnelse om den korsfäste Kristus, om tron på
honom, om den gamla och nya menniskan, till straff,
tuktan, bättring och tröst. Men samme man, som sålunda med
skäl tadlade det vanliga skolastiska predikoföredragets
ofruktbarhet, lät sjelf förleda sig till ett missbruk af predikan i
annan rigtning. Han gjorde nämligen den af riksens
ständer inrättade lånebanken till föremål för sin predikoifver
och karakteriserade den såsom en ockeranstalt. Ehuru
varnad för sitt ovisa nit, fortfor han att i predikningar och
skrifter häftigt fara ut icke blott emot lånebanken, utan
ock emot den nya kyrkolagen, hvarföre han slutligen
afsattes från prestembetet och inspärrades på Danviken.

Här må tilläggas, att ett liknande öde för ungefär
samma förseelse något senare drabbade den förut omnämnde
psalmförfattaren prosten Jakob Boethius i Mora. Väl
synes han icke hafva gjort sig skyldig till någon lagligen
beifrad fritalighet från predikstolen. Ty den vanliga
uppgiften, att han med anledning af Karl XILs tidiga
myndighetsförklaring skulle hållit en predikan äfver ämnet: "Ve
det land, hvars konung ett barn är", torde få anses såsom
en obestyrkt legend. Men vid riksdagen 1697 uttalade han
i ett par till konungen och erkebiskopen stälda skrifter
äfvensom i några sedermera ingifna försvarsskrifvelser dels
sina betänkligheter mot envåldsmagten, dels åtskilligt
klander mot den nya kyrkolagen särskildt med anledning af
den godtyckliga myndighet, som der blifvit konungen tillagd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free