- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
265

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 125. Dopsakramentet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skjutas. Åtminstone inom det åttonde dygnet borde ett
barn befordras till den heliga döpelsen, och de föräldrar,
som visade sig försumlige härutinnan, skulle beläggas med
kyrkoplikt. Barnens dop skulle ock, när icke nödfall eller
andra skälige orsaker äro, förrättas i kyrkan samt på
någon helgedag, när den kristliga församlingen vore tillhopa.
På grund häraf hade den föreställningen så småningom
blifvit gängse, att ett hemma döpt barn icke vore "kristnadt",
förr än det blifvit framburet i kyrkan, hvilket vanligen
plägade ske under bön af presten samtidigt med modrens
första kyrkogång. Detta gamla bruk ogillades dock af 1686
års kyrkolag, som föreskrifver, att "ingen ny somligstädes
härtill så kallad och brukelig kristningsakt måtte tillåtas".
Kyrkoordningen säger, att då någon gammal menniska
skall döpas, så "måtte man ännu väl" följa Kristi och
apostlarnes exempel d. v. s. använda neddoppning. Vid barns
dop åter vore nog att med vatten begjuta "hufvud och
skuldror". Snart blef dock seden den att blott begjuta
barnets hufvud, hvilket ock stadgades genom kyrkolagen
af 1686. Korstecknet vid döpelsen hade genom 1614 års
handbok lemnats fritt att bruka eller underlåta. På
somliga ställen vidhölls detta bruk, såsom t. ex. i Vesterås
stift, der korstecknet förklarades vara "en god kyrkosed,
som icke utan de enfaldiges förargelse kunde bortläggas".
Deremot yrkade Johannes Matthiae på korstecknets
bortläggande i Strengnäs stift, och 1650 var det redan
bort-lagdt i Stockholm och till mesta delen i Upsala. Hvarken
kyrkoordningen eller 1614 års handbok tilläto någon frihet
att efter godtycke använda eller uraktlåta exorcismen vid
döpelsen. Likväl hade en sådan frihet under tidens lopp
gjort sig gällande, och meningarne voro delade, huruvida
exorcismen borde bibehållas eller bortläggas. Biskop
Laurelius var dock af den förra meningen, och understöddes
häri af Axel Oxenstjerna. Denna åsigt segrade. I 1693
års handbok stadgades ovilkorligt bruk både af korstecknet
och exorcismen vid döpelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free