- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
264

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 123. Predikosättet. - § 124. Likformighet i bönesättet. - § 125. Dopsakramentet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"uti de stycken, som Jesu Christo tillhöra och dess
församlings regering". Stäld till rätta för sitt djerfva
uppträdande, dömdes han till döden 1698, ehuru straffet
mildrades till afsättning från embetet och lifstids fängelse.
Han blef dock slutligen år 1710 stäld på fri fot och dog
på Vesterqvarn, en honom tillhörig landtegendom i Kolbäcks
socken, den 23:dje Febr. 1718.

§ 124. Likformighet i bönesättet.

Bönerna, som skulle läsas vid den allmänna
gudstjensten, voro till en del formulerade i kyrkoordningen och
kyrkohandboken. Likväl ansågs medgifvet att jemväl bruka
egna bönesätt. Åtminstone heter det i Johannes Rudbeckii
kyrkostadgar för Vesterås stift, att " efter predikan skall
hållas allmännelig bön om alla nödtorfter, understundom
som predikanten dem sjelf bäst kan uppräkna och han vet
den tiden mest vara af nöden, understundom som de äro
författade i den bönen, som står i handboken". Intresset
för likformighet vid gudstjensten ledcje dock till bemödanden
att inskränka den sålunda vedertagna friheten. Erkebiskop
Paulinus, som i allt var en ifrig reformator, visade sig i
synnerhet angelägen om allmänt gällande böneformulärer.
Ehuru den gamles önskan i detta hänseende synes hafva
motverkats af Lenæus och Laurelius, lyckades han dock
genomdrifva sin vilja. Ar 1645 utkommo nämligen af
trycket: "Några böner, förordnade att allmänneligen brukas
uti alla församlingar, enkannerligen af predikstolen".
Härigenom blef likformighet införd äfven i fråga om bönesättet
vid gudstjensten. Den nya kyrkolagen förbjöd uttryckligen
bruket af andra böner än de bestämda. Behöfdes nya
böner, så skulle sådana på konungens befallning författas af
erkebiskopen och domkapitlet i Upsala samt insändas till
Kgl. Majestät, som "ville desamma öfverse låta och sedan
uti stiften skicka, att brukas i församlingarne".

§ 125. Dopsakramentet.

Både kyrkoordningen och kyrkolagen föreskrefvo, att
alla barn skulle döpas, och att dermed ej finge länge upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free