Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 139. Sveriges gymnasier och lärdomsskolor. - § 140. Judaistisk vidskepelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigmans barn, hvaremot föräldrar, som dertill hade råd,
vanligen läto sina barn uppfostras af enskilda lärare eller
i förtid sände dem till universitetet. Särskildt synes adeln
på grund af ståndsfördomar alldeles hafva undvikit att låta
sina barn besöka skolor och gymnasier. Detta
missförhållande sökte man på flere sätt motarbeta. Karl XI erinrade
landshöfdingarne, att adeln borde förmås att hälla sina
söner vid gymnasierna, och 1693 års skolordning föreskrifver,
att "folket af hvarjehanda stånd" skulle förmanas att hellre
skicka sina barn till skola och gymnasium än hålla enskilda
lärare i sina hus, samt att sådana lärare, om de af någon
anledning behöfde anställas, borde förordnas eller
åtminstone pröfvas af rektor och konsistorium.
Redan ar antydt, att gymnasierna vid denna tid ofta
sökte vara ett slags högskolor, hvart och ett i sitt
landskap. Der utgåfvos programmer samt höllos disputationer
och andra öfningar, nästan alldeles som vid ett universitet.
Många prester fingo också ingen annan eller högre bildning
än den, som vid gymnasierna meddelades. Och denna var
efter den tidens förhållanden grundlig nog, helst som de
s. k. djeknepresterna, efter afslutad kurs i gymnasium, ofta
qvarstadnade vid läroverket’ och fortforo att dels enskildt
idka studier, dels bevista de lektioner, som eforus dem
ålade, under förbindelse att årligen undergå examen i de
ämnen, som utgjort föremål för deras fortsatta studier.
§ 140. Judaistisk vidskepelse.
Undervisningsanstalternas upphjelpande var i hög grad
välsignelserikt såväl i allmänhet för bildningens utbredande
som särskildt för skingrandet af den mängd vidskepelser,
hvilka vid denna tid delades nästan lika mycket af
samhällets högre som af dess lägre klasser. Om denna
allmänna vidskepelse vittnar först och främst en vidt utspridd
böjelse till judaism, hvilken hos en del personer ledde till
fullständigt affall från kristendomen. Redan Gustaf Wasa
hade år 1554 måst utfärda ett särskildt kungligt bref emot
den hos menige man i Finland herskande villfarelsen "att
för de hårda års skull blifva judar och hålla lördagen helig".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
