Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 151. Pietistisk rörelse bland svenska krigsfångar i Siberien. - § 152. Pietistiskt konventikelväsende i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkliga förhållanden, måste uppbjuda all sin klokhet, för att
styra allt till det bästa och förmå de tvistande till
undvikande af förargelseväckande söndringar. Efter
fångenskapens slut 1721 återvände största delen af fångarne till
Sverige, och den religiösa väckelse, som bland dem uppstått i
Siberien, blef säkerligen icke utan inflytelse i hemlandet,
§ 152. Pietistiskt konventikelväsende i Stockholm.
Redan långt före krigsfångarnes hemkomst hade dock
den pietistiska rörelsen börjat framträda äfven inom det
egentliga Sverige. Visserligen är det ej alldeles klart,
huruvida den förut omnämnde olycklige prosten i Mora
Jakob Boethius ’emottagit någon inverkan från Spener och
hans vänner. Men säkert är, att bland de meningar, för
hvilka han år 1697 anklagades, och hvilka han inför
domstolen vidkände, voro ej blott det politiska klandret mot
enväldet, utan jemväl flere satser om kyrkoförfattningen
och konungens tillvällade magt öfver kyrkan, som väl kunna
förklaras ur den nyss uppväckta pietistiska oppositionen,
hvarjemte Boethius i sina skrifter onekligen uttalat
åtskilligt, som påminner om den Spenerska rigtningen, såsom
t. ex. när han klandrar Luthers uppfattning af
rättfärdiggörelsen och förmenar dennaxnädesakt bestå "icke allenast
uti en Utvärtes frisägelse från synden, utan ock i en
invärtes rening tillika från all syndasmitta genom Kristi
blod i trone och Kristi rättfärdighets meddelning och
ikläd-ning". Möjligt kan ju vara, att äfven för öfrigt en och
annan svensk man rönt större eller mindre inflytelse af den
pietistiska rörelsen, och att denna redan i slutet af
1600-talet vunnit mer eller mindre insteg i Sverige. Men visst
är, att samma rörelse icke förr än i början af det 18:de
seklet blef af vederbörande myndigheter uppmärksammad.
Först vid Stockholms stads konsistorii sammanträde
den 3:dje Sept. 1702 berättade nämligen preses,
kyrkoherden i Storkyrkan d:r Matthias Isee, hurusom till hans
kunskap kommit, att kamreraren Elias Wolker jemte
några studenter och åtskilliga andra personer "onsdagar och
fredagar om aftonen plägade hålla sina conventicula", och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
