Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 153. Lusuc-ediktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 3. L17SUC-EDIKTET. 17
Ej långt derefter ankom från konungen ett bref till
senaten, hvari omförmäles, hurusom "för hans öron
kommit, att någre svärmeandar, de der kallas pietister,
insmugit sig i hans rike och begynt utsprida sina villoläror".
De kungliga råden anbefaldes derföre att "till villfarelsens
förekommande och utrotande icke allenast sjelfve hafva
noga tillsyn, att sådana svärmeandar icke må innästla sig,
utan ock till vederbörande ställa allvarsamma ordres, att
dylika villfarelser skola lagligen beifras". Med anledning
häraf utfärdade senaten den 20:de Okt. 1705 till samtliga
akademier, konsistorier, landshöfdingar och guvernörer i
riket ett cirkulärbref, hvarigenom dessa myndigheter fingo
hvarjehanda föreskrifter. De skulle "hafva ett vakande
öga och allvarsamt inseende, att dylika svärmeandar sig
icke måtte insmyga eller innästla samt hvarken genom
hemliga conventicula och sammankomster eller eljest utsprida
sina villfärande meningar emot Guds i den Heliga Skrift
uppenbarade ord och oföränderliga sanning". De borde
låta dem, "som i thy mål med skäl hölles misstänkte,
ställas under vederbörligt förhör och noga ransakning", och
om de " profvades brottslige och öfvertygade", belägga dem
"med näpsan och straff efter omständigheterna och tidsens
beskaffenhet". Man skulle jemväl "gifva noga aktning
derpå, att icke några böcker och tryckta handlingar måtte
blifvit införda och af de studerande brukade, som innehålla
någon villfarelse eller strida mot den Heliga Skrifts
mening och våra derpå grundade symboliska böcker".
Ändtligen skulle man inkomma med berättelse, huruvida sådant
svärmeri yppat sig och hvad som deremot blifvit åtgjordt.
Åf de berättelser, som till följd häraf ingåfvos, visar
sig, att den ifrågavarande rörelsen ännu hade föga
betydande utsträckning. Till och med i hufvudstaden, der
kon-ventiklar förut förekommit, hade man nu en tid bortåt ej
förmärkt, att några sammankomster blifvit hållna. Men
alldenstund några tyske studenter, som idkat studier vid
den misstänkta akademien i Halle, vistades i hufvudstaden,
och för att i öfrigt förekomma " den oreda, som detta
oväsende kunde medföra", föreslog Stockholms stads
konsistorium, att den studerande ungdomen skulle förbjudas be-
Cornellus: Sv. kyrk. hist. efter reformationen. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
