Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 164. Konventikelplakatet. - § 165. Johan Konrad Dippel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jemte kunskapen om det som hörer till salighetens väg,
låta sitt hufvudverk vara att drifva den lärdom, som är om
gudaktighet en, samt dess rätta och sannskyldiga öfning, och
att för den dem anförtrodda hjord både uti lära och lefverne
en förebild och eftersyn vara".
Man finner, huru regeringen ådagalade både allvar och
klokhet, för att stäfja den uppkomna oron i kyrkan. Huru
man än må bedöma den åtgärd, som vidtogs, säkert är, att
konventikelplakatet var ett hårdt slag för pietismen och ett
stort hinder för dess vidare utbredande.
§ 165. Johan Konrad Dippel.
Samma år, som nyssnämnda plakat utfärdades, väcktes
en ny och farligare religiös rörelse genom Johan Konrad
Dippels ankomst till Sverige. Denne man, hos hvilken
svärmeriets vantro stod i sällsam förbindelse med
rationalistisk otro, var född 1673 på slottet Frankenstein ej långt
ifrån Darmstadt. Vid universitetet i Giessen studerade han
på en gång theologi, medicin och juridik samt blef snart
känd och berömd såsom en lärd och mångkunnig man. I
striden mellan de orthodoxe och pietisterna stälde sig
Dippel till en början på de förres sida, ehuru han redan nu
betraktade den lutherska orthodoxien, enligt hvad han sjelf
förtäljer, såsom " en väfnad af absurda, köttsliga och i den
Heliga Skrift helt och hållet ogrundade meningar". Hans
moralitet var icke heller den bästa. I Strassburg, dit han
begaf sig, öfverlemnade han sig åt ett mycket rått och
tygellöst lefnadssätt samt ådrog sig så stora skulder, att han
genom hemlig flykt nödgades undandraga sig sina
fordringsegares penningekraf. Emellertid började samvetet slå honom
med sina anklagelser, och han hade svårt att komma till
någon ro. Dels denna inre ofrid dels hoppet om yttre fördelar
dref honom öfver till Pietisternas läger, ehuru utan att han
i allo kunde förlika sig med deras åsigter. Umgänget med
Gottfried Arnold tilltalade honom mera: det förde honom
på allvarligare tankar, men ock till vedervilja för allt yttre
i kristendomen, så att han alldeles upphörde att gå i
kyrkan eller till nattvarden. Efter eget förmenande sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
