Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 168. Dippels lära vinner anklang i hufvudstaden. - § 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än månde företaga sig, skulle slå an på obefästade själar,
som hört sig mätta på dundrande straifpredikningar.
Dippels försoningslära egde alltså nyhetens behag, och för
hans öfriga satser, såsom om det inre ljuset, om
bibelordet, om rättfärdiggörelsen, om Sakramenterna m. m., var
jordmånen beredd genom en Ulstadii och en Schäfers
verksamhet. Begge desse män sutto visserligen nu fångne, den
förre i Stadssmedjegården i Stockholm, den senare på Gefle
slott, men synas icke desto mindre hafva stått i åtskillig
förbindelse med själsförvandter i hufvudstaden.
§ 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium.
Ingenting torde dock mer bidragit att gifva fart åt
den nya rörelsen än ryktet derom, att Dippels lära
gillades af den fromme och utmärkte predikanten Erik
Tollstadius. Denne i många afseenden mycket framstående
man började sin presterliga bana 1719 såsom huspredikant
hos riksrådet Karl Gyllenstjerna, men tjenstgjorde snart
tillika såsom pastorsadjunkt i Jakobs församling. Inom kort
blef han mycket uppburen för sina stora gåfvor såsom
andlig talare: det var i synnerhet den värma, innerlighet och
hjertlighet, hvarmed han förkunnade Guds ord, som
hänförde åhörarne och fylde hufvudstadens kyrkor öfver allt
der han uppträdde. Desslikes skötte han med stor trohet
den enskilda själavården genom trägen undervisning och
förmaning, genom de sjukas besökande, de ängsligas och
klenmodigas tröstande, de säkras och obotfärdigas bestraf-"
fande, de fattigas understödjande o. s. v. Han lade ock
hufvudvigten på praktisk kristendom, ifrade derför mycket
mot en kall förståndsupplysning utan motsvarande
gerningar, mot en död tro och ett falskt förlitande på Kristi
förtjenst, mot kyrkobesök och nattvardsgångar, som blott
skedde för vanans och formens skull, samt var ganska
benägen att, der han märkte eller trodde sig märka religiöst
lif, lätt nog öfverse med olika läromeningar.
Vid sådant förhållande var det naturligt, att
Tollstadius i de nu pågående andliga rörelserna skulle känna sig
dragen till pietisterna och manad att på visst sätt föra deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
