Print (PDF) - On this page / på denna sida - § 168. Dippels lära vinner anklang i hufvudstaden. - § 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än månde företaga sig, skulle slå an på obefästade själar, som hört sig mätta på dundrande straifpredikningar. Dippels försoningslära egde alltså nyhetens behag, och för hans öfriga satser, såsom om det inre ljuset, om bibelordet, om rättfärdiggörelsen, om Sakramenterna m. m., var jordmånen beredd genom en Ulstadii och en Schäfers verksamhet. Begge desse män sutto visserligen nu fångne, den förre i Stadssmedjegården i Stockholm, den senare på Gefle slott, men synas icke desto mindre hafva stått i åtskillig förbindelse med själsförvandter i hufvudstaden. </chapter> <chapter name="§ 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium."> § 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium. Ingenting torde dock mer bidragit att gifva fart åt den nya rörelsen än ryktet derom, att Dippels lära gillades af den fromme och utmärkte predikanten Erik Tollstadius. Denne i många afseenden mycket framstående man började sin presterliga bana 1719 såsom huspredikant hos riksrådet Karl Gyllenstjerna, men tjenstgjorde snart tillika såsom pastorsadjunkt i Jakobs församling. Inom kort blef han mycket uppburen för sina stora gåfvor såsom andlig talare: det var i synnerhet den värma, innerlighet och hjertlighet, hvarmed han förkunnade Guds ord, som hänförde åhörarne och fylde hufvudstadens kyrkor öfver allt der han uppträdde. Desslikes skötte han med stor trohet den enskilda själavården genom trägen undervisning och förmaning, genom de sjukas besökande, de ängsligas och klenmodigas tröstande, de säkras och obotfärdigas bestraf-" fande, de fattigas understödjande o. s. v. Han lade ock hufvudvigten på praktisk kristendom, ifrade derför mycket mot en kall förståndsupplysning utan motsvarande gerningar, mot en död tro och ett falskt förlitande på Kristi förtjenst, mot kyrkobesök och nattvardsgångar, som blott skedde för vanans och formens skull, samt var ganska benägen att, der han märkte eller trodde sig märka religiöst lif, lätt nog öfverse med olika läromeningar. Vid sådant förhållande var det naturligt, att Tollstadius i de nu pågående andliga rörelserna skulle känna sig dragen till pietisterna och manad att på visst sätt föra deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
