Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 169. Tollstadius och Stockholms stads konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 9. TOLLSTADIUS OCH STOCKHOLMS STÄDS KONSISTORIUM. 57
visserligen någon tvekan angående lämpligheten och nyttan
af en sådan åtgärd. Men icke desto mindre blef Tollstadius
verkligen uppkallad den 22:dre Maj. Preses yttrade då, att
konsistorium icke ville förmoda, det Tollstadius illa
upp-toge, att han blifvit förekallad, alldenstund man i en sak
af ganska stor vigt önskade konferera med honom i all
förtrolighet. Ett kringlöpande rykte visste nämligen berätta,
det han icke skulle vara obenägen för den bekante
förföraren Dippels skadliga och i hufvudstaden utspridda skrifter
och satser, hvaraf det förförda folket styrktes i sina
dåraktiga tankar. Fördenskull ville konsistorium gerna af
honom sjelf höra en upprigtig och vänlig förklaring, på det
man sedan måtte kunna stoppa munnen till på dem, som
honom beryktade, när de finge höra, att han som alla
rättsinniga menniskor hade styggelse till nyss antydda dippelska
satser. Tollstadius tackade visserligen konsistorium, "som
i ett faderligt förtroende behagat gifva honom det omilda
ryktet vid handen", men begärde att, innan han yttrade
sig i saken, få veta sin angifvare. Preses försäkrade, att
konsistorium icke ville anställa någon process, utan i
broderligt förtroende med honom konferera, hvarföre ingen
angifvare behöfdes. Tollstadius sade sig vara tacksam för
en broderlig konferens, men då en sådan borde anställas
privatim och icke publice, så begärde han, att honom icke
måtte nekas "beneficia juris et processus", hvartill Barchius
ånyo genmälde, att här icke vore fråga om någon process, och
att en konferens kunde hållas såväl publice som privatim.
Derpå berättade Schröder, att han i saken enskildt talat
med Tollstadius, hvarvid denne sagt sig anse Dippels
skrifter, allenast röra "pestiferum abusum orthodoxiæ", under
det Schröder sökt visa honom, att samme irrlärare icke
allenast " damnerar abusum, utan ock förklarar sjelfva usum
för pestiferum". Nu tillfrågades Tollstadius, hvad han
tyckte om Dippel, eller om han ville försvara hans skrifter.
Derpå genmälde Tollstadius, att han vore hvarken Dippels
domare eller försvarare: hade Dippel orätt, finge han sjelf
svara. Dessutom hade han icke nog insigt i Dippels
skrifter, för att kunna derom döma. Blefve han beträdd med
någon villfarelse, så ville han visserligen aflägga svaromål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
