- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
79

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 179. Gradins missionsverksamhet röner kraftigt motstånd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prosten Beckmans traktat om herrnhutismen, utan författade
äfven en libell med anledning af erkebiskopens nyssnämnda
underdåniga memorial. Nu ansåg sig Stockholms stads
konsistorium böra gripa in, och Gradin blef i början af år
1749 dit inkallad. Dåvarande pastor primarius d:r Bergius
var genom långvarig sjukdom hindrad att sköta sin plats,
hvadan öfverhofpredikanten Samuel Troilius, som tillika
var kyrkoherde i Klara församling, vid denna tid fungerade
såsom konsistorii ordförande. Med nit och allvar
behandlade han sitt grannlaga värf såsom ledare af ransakningen
rörande Gradin och hans villolära, häri kraftigt understödd
af kyrkoherden i Riddarholms och Bromma församlingar
Justus Kristoffer Hauswolff, en driftig och praktiskt
duglig man, hvilken slutade sina dagar den 28:de Januari
1773 såsom kyrkoherde i Klara.

Förhöret med Gradin började i Februari 1749 och
fortsattes i flere månader. Den anklagade yrkade
enständigt, att han och hans själafränder såsom socii Augustanæ
confessionis af svenska kyrkans medlemmar borde kunna
erkännas såsom trosbröder. Men stadskonsistorii
invändningar röja tydligen, att man här hade ganska väl reda
på herrnhutismens svaga sidor. Man anmärkte med skäl,
hurusom Zinzendorf och hans anhängare visat sig vara
indifferenta i bekännelsefrågan, enär de ibland sig upptagit
allehanda folk med skiljaktig kristendomsuppfattning, att
de mycket ensidigt drefvo den andra trosartikelns läror om
Kristus och hans blodiga försoningsdöd, att de på
antinomistiskt sätt upphäfde lagens bruk o. s. v. På grund häraf
menade konsistorium, att man icke kunde eller borde
erkänna Zinzendorfs anhängare för trosförvandter, då de
ovedersägligen lärde sådant, som stod i strid med den
augsburgiska bekännelsen.

Saken anmäldes derefter hos Kgl. Maj:st, som i
Januari 1750 resolverade, att som vid anstäldt förhör visat sig,
att Gradin bekände sig till en församling, hvars lärosatser
äro stridande emot den i Sverige antagna rena
evangeliska läran, så kunde honom ej tillstånd lemnas att här i
riket sig uppehålla, utan skulle han härifrån sig
ofördröjligen begifva, och komme under resan genom landet en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free