- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
82

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 180. Herrnhutismens svenska målsmän.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu begaf sig Murbeck 1746 till Stockholm. Här blef han
känd och mycket värderad af Tollstadius, som snart tog
honom till sin adjunkt, hvarpå han 1750 utnämndes till
komminister i Ladugårdslands församling. Efter 15-årig
vistelse i hufvudstaden befordrades Murbeck 1761 till
kyrkoherde i Fridlefstad i Blekinge, der han sedan
framgångsrikt verkade såsom väckelsepredikant till sin död (1766).
Ett minne af hans tjenstgöring i Stockholm är den s. k.
Murbeckska inrättningen för fattiga flickors undervisning
och uppfostran, hvilken barmhertighetsanstalt ännu eger
bestånd.

Under den tid Murbeck innehade komministerstjensten
i Ladugårdslandet var han i några år Rutströms
embetsbroder. Att de dock icke drogo ense, är lätt begripligt.
Visserligen hade Murbeck i yngre år stått i någon
beröring med Zinzendorf. Han hade under sin presterliga
tjenstgöring i Malmö som gäst i sitt hus mottagit grefven vid
dennes besök i Skåne 1735, och en tid ansågs han till och
med för herrnhutismens "supremus apostolus" i Sverige.
Men snart slog han alldeles om, anslöt sig till den gamla
pietistiska kristendomsuppfattningen, visade sig vara strängt
lagiskt sinnad och påminde i mycket om de methodistiska
botpredikanterna.

Rutström åter delade herrnhutismens ensidigt
evangeliska rigtning, såsom man kan se dels af hans predikningar,
der han yrkar, att syndaförlåtelsen går före
syndaaflåtelsen, att den förra, såsom en gång för alla förvärfvad
genom Jesu död, är gifven redan innan man tror, att Jesus
Kristus af Gud i sjelfva verket betraktas såsom den ende
syndaren o. s. v., dels och kanske ännu mera i hans s. k.
Zions nya sånger, hvilka stundom i känslosam ömhet och
sötma öfvergå sjelfva de zinzendorfiska förebilderna.

En bedröflig söndring yppade sig snart mellan de begge
embetsbröderna, som dock någorlunda hölls tillbaka, så
länge Tollstadius lefde. Men efter dennes död (1759)
utbrast missämjan i full låga. Det gick så långt, att begge
två började predika mot hvarandra, då man enligt samtidas
berättelse ofta fick höra komministern i aftonsången
vederlägga, hvad kyrkoherden förkunnat i högmessan. Äfven i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free