Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 182. Svedenborgs lära. - § 183. Svedenborgianismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dömda menniskoandar. Man finner alltså, huru Svedenborg
i förnekandet af en personlig djefvul sammanstämmer med
de neologiska åsigterna. Denna samstämmighet röjer sig
för öfrigt i åtskilligt annat och framför allt i den starkt
framträdande tron på menniskans sjelftillräcklighet, från
hvilken rent rationalistiska grundåsigt åtskilliga andra
Svedenborgs satser utgå, såsom t. ex. hans ogillande af
läran om salighet af nåd och för Kristi skull, hans
antagande af menniskoandarnes slutliga öde såsom en följd
mindre af någon Guds rättvisa dorn, än af deras egen fria
sjelfbestämmelse o. s. v.
§ 183. Svedenborgianismen i Sverige.
Svedenborg sjelf stiftade icke någon sekt; men, efter
hans död bildade ’sig både i Sverige och England hemliga
svedenborgska sällskaper. Medlemmarne deri utgjordes mera
af de förnäma och bildade än af personer ur det lägre
folket. Det var naturligt, att en tro, som i den kommande
lifsformen hoppades återfinna det närvarande tillståndet
blott i någon mån potentieradt och förklaradt, icke skulle
kunna vinna sympathier hos det lägre folket, som, lefvande
här på jorden i armod och betryck, måste längta efter ett
annat och bättre tillstånd än det närvarande. Någon
djupare rot i folklifvet kunde derföre Svedenborgianismen
aldrig åt sig eröfra, så mycket mindre som han var alltför
mycket spekulativ och fantastisk, för att någonsin kunna
blifva rätt populär.
För Svedenborgianismen i Sverige är Götheborg
utgångspunkten. Redan 1768 hade de svedenborgska åsigterna
vunnit sådan uppmärksamhet, att man vid det prestmöte, som
då hölls i Götheborg, fann sig föranlåten att skärskåda och
beifra dem. Det var prosten Per Aurelius (f 1774), som
vid detta tillfälle offentligen varnade för de svedenborgska
lärosatserna. Anledningen dertill var den, att dessa satser
funnit ingång i sjelfva Götheborgs domkapitel. Det var
nämligen allmänt bekant, att domkapitelsledamoten och
græcæ linguæ lektorn Gabriel Beijer var Svedenborgs lära
särdeles tillgifven, en tillgifvenhet, som han äfven förrådt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
