Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 192. Kolonien Nya Sverige. - § 193. En svensk missionär i Ostindien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättelser i andliga ämnen, sörja för rättrogenhetens
bevarande och i synnerhet motarbeta Svedenborgianismen.
Under Gustaf III:s tid fann man slutligen, att
missionen i Nya Sverige ej kunde i längden såsom svensk
uppehållas. Också blefvo de tre svenska församlingarne derstädes
så småningom uppslukade af den engelska episkopalkyrkan.
Den siste svenske predikanten i Nya Sverige var Nikolaus
Collin. Han hade i mer än ett halft sekel haft
anställning i Amerika och dog 1831 vid hög ålder såsom pastor
i Vicacoa, älskad och vördad af både landsmän och
främlingar. Efter Collins frånfälle valde de forna svenska
lutherska församlingarne engelska prester till lärare och
hafva alltsedan varit förenade med den engelska
episkopalkyrkan.
§ 193. En svensk missionär i Ostindien.
På det egentliga missionsfältet ute i hednaverlden
hade svenske män hittills föga deltagit i arbetet, och så
var fortfarande fallet under hela det 18:de seklet. Ett
märkeligt undantag från denna regel må dock här nämnas.
Johan Zakakias Kjernander, född i Östergöthland, hade
under studenttiden för något felsteg kommit i delo med sin
nation och måste lemna Upsala. Gripen af djup ånger,
begaf han sig till Halle och blef der uppfostrad för
missionens tjenst. Han utsändes till Ostindien och slog sig ned
1758 i Kalkutta. Här lyckades han ej blott omvända
hedningar, utan ock, hvad svårare var, lärda jesuiter, hvilkas
orden då som mest dref sitt ofog i dessa trakter. Dels
genom giftermål dels äfven genom kloka
handelsspekulationer blef Kjernander snart en af de rikaste männen i
Bengalen, men han använde sin förmögenhet i missionens
intresse. På egen bekostnad uppförde han i Kalkutta en
särskild missionskyrka, stiftade en missionsskola, som
underhöll 250 barn, samt inrättade äfven åtskilliga andra
anstalter för välgörande ändamål. Denna stora frikostighet
gick dock längre, än hans tillgångar ville medgifva, så att
han 1785 försattes i konkurstillstånd och nödgades lemna
den plats, der han så länge och framgångsrikt hade verkat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
