Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 229. Det læstadianska biktväsendet. - § 230. Biskopsvisitation i Pajala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt i senare tider urartat på ett högst beklagligt vis.
Dels hafva åtminstone de mindre tänkande læstadianerna
satt den absolution, som gifvits, vida högre än evangelii
försäkringar om syndaförlåtelse, dels hafva några af
partiets chefer tagit sig för att*från den borgerliga lagens
näpst frisäga dem, som biktat sig, hvarigenom de gröfsta
brott blifvit ostraffade och det allmänna rättsmedvetandet
kränkt. Också var införandet af detta biktväsende utan
tvifvel ett af de största misstag, som Læstadius lät komma
sig till last.
§ 230. Biskopsvisitation i Pajala.
År 1849 förflyttades Læstadius till Pajala längre söderut
belägna församling, hvars befolkning hufvudsakligen utgöres
af finnar. Han fortsatte här sin verksamhet på samma sätt
som förut, och frukterna deraf voro af liknande
beskaffenhet med dem, som vi nyss sökt skildra. Men icke alla voro
nöjde med hans själavård. Efter några år ingingo åtskillige
af församlingsboarne i Pajala till domkapitlet med klagomål
dels öfver pastors anständigheten sårande uttryck på
predikstolen, dels öfver skriket och ropet i kyrkan, hvilket sades
"likna djurs läten", och man begärde med anledning häraf,
att biskopsvisitation måtte förrättas.
Biskop i Hernösand var vid denna tid Israel Bergman,.
som, efter att förut hafva varit græcæ linguæ lektor i
Hernösand, år 1848 utnämndes till Franzéns efterträdare och
innehade sitt höga embete till 1864, då han för sjuklighets skull
begärde och erhöll afsked. Bergman var en fridens man,
stilla och saktmodig i sitt väsen, samt åtnjöt för sin
redbarhet, samvetsgrannhet och hofsamhet odelad aktning af
både hög och låg. Han reste till Pajala på sommaren 1853
och höll der visitation. Då i fråga om de öfverklagade
känsloutbrotten i kyrkan Læstadii vänner försäkrade, att
de af dem kände sig uppmuntrade till andakt, hvaremot de
öfrige närvarande förklarade, att de funno dem
förargelseväckande och störande för andakten, förordnade biskopen,
att som å ena sidan de ifrågavarande ljuden och rörelserna
vore "någonting andligt eller af andlig natur", hvarföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
