Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 234. Erik Jansson och hans syndfrihetslära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 2 3 4. ERIK JANSSON OCH HÅNS SYNDFRIHETSLÄRA.
dets vägnar. Han var begåfvad med ett utmärkt minne,
godt förstånd och ledighet att uttrycka sig. Men derjemte
egde han mycket sjelfförtroende, stor lust att disputera
samt en framstående böjelse att alltid vilja hafva rätt och
för sådant ändamål tillgripa sofistiska konstgrepp. Redan
länge hade han sysselsatt sig med läsning af bibeln samt
Luthers, Arndts, Nohrborgs och Murbecks skrifter, då han
omsider trodde sig hafva funnit, att nämnda
uppbyggelse-böcker icke i allo öfverensstämde med Guds ord. Särdeles
ansåg han sig hafva gjort den upptäckten, att då kyrkans
lärare drefve den satsen, att de trogne ännu hade synd
och derföre behöfde genom daglig ånger och bättring
förqväfva och döda sin gamla menniska, så vore allt detta
ett stort misstag. Ty enligt bibelns rätt förstådda lära
fullbordades omedelbart genom tron icke blott menniskans
rättfärdiggörelse, utan ock hennes helgelse, så att den
troende vore fullkomligt syndfri.
Sin lära i detta stycke utvecklade Erik Jansson
ungefär på följande sätt: En kristen är utan synd; ty Jesu
Kristi Guds Sons blod renar oss af alla synder. Hos en
kristen är ingen syndalusta; ty har Kristus, såsom Skriften
säger, borttagit våra synder och gjort oss rena, så har han
ock borttagit och renat oss från all syndalusta. På den
invändningen, att en troende menniska väl vore ren inför
Gud i rättfärdiggörelsen, men icke i helgelsen, enär den
syndiga naturen ingalunda vore utrotad, utan fastmer allt
fortfarande yttrade sig i mångahanda retelser till synd,
svarade Erik Jansson, att en sådan tro vore en "djeflatro"
och den menniska, som hyste henne, ett djefvulens barn.
Du måste, förklarade han, vara utan all frestelse till synd;
ty finnes hos dig någon syndalusta, så har du ju synden
qvar, och har du synden qvar, så har ju icke Kristus tagit
bort den, utan du är ännu en syndare och således af
djefvulen, ty den som syndar, han är af djefvulen, säger
Skriften. Men den som är född af Gud, han kan icke synda,
ty han är af Gud född, och Guds säd? blifver i honom, säger
Johannes. Nej, du måste vara utan synd, erfara idel frid
och fröjd, icke känna någon syndalust, ingen strid med
dig sjelf; ty Skriften säger uttryckligen, att vi icke hafve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
