Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 254. Methodismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 2 5 4. METHODISMEN.
Fyra år senare efterträddes Stewens af en annan
me-thodistprest, Georg Scott, hvilken snart i Stockholm väckte
start uppseende och vann mycken aktning. Äfven han lärde
sig svenska, predikade med liflighet och eftertryck på
detta språk samt deltog verksamt i våra fromma
stiftelser, bibel-, missions- och nykterhets-sällskaperna, till
hvilka han ock förskaffade gåfvor både från England och
Amerika. Derjemte stälde han sig genom resor och
brefvexling i förtroligt förhållande till de för gudsfruktan
nitälskande här i landet.
Inom några år blef tilloppet af den engelske predikantens
svenska åhörare ganska stort, så att de icke längre
ansågos kunna rymmas i det dittills begagnade kapellet. Owen
och Scott ingingo då i Febr. 1838 till regeringen med en
ansökan att å Wesleyanska methodistkonferensens i
England vägnar samt till dess egande och besittning få inköpa
en tomt i Stockholm och der uppföra ett kapell till
offentlig gudstjenst. Stadskonsistorium, hvars utlåtande
infordrades, hade visserligen åtskilliga invändningar att göra
och föreslog vissa inskränkningar. Men det oaktadt bifölls
ansökningen oförändrad, och byggnadsarbetet sattes i
verket.
På sensommaren 1840 var det nya methodistkapellet
färdigt, och lördagsaftonen den 24:de Okt. invigdes det af
den förut omnämnde pastor Per Brandeli. Följande dag
predikade dåvarande professor Thomander i en
aftongudstjenst, som var talrikt besökt. Häraf visar sig, att om
Stockholms prester, af fruktan för villfarelse och
partisöndring, ogerna sågo den nya lärans fria förkunnande i
Sveriges hufvudstad, så funnos andre, som deraf väntade stort
gagn och icke drogo i betänkande att broderligt samverka
med den methodistiske församlingsläraren, förmodligen
derföre att de ansågo honom fri från allt proselytmakeri, helst
som han sjelf icke sade sig åsyfta någonting annat än
framkallande af ett varmare religiöst intresse och en mer
djupgående andlig väckelse hos sina många svenska åhörare.
Men snart yppade sig mycken ovilja mot Scott och
hans verksamhet. Under en om hösten 1841 företagen
resa till Nord-Amerika, för att der samla gåfvor till be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
