Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 284. Förordning angående allmänt kyrkomöte. - § 2S5. Kyrkotuktslagstiftningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theologiska fakulteterna vid rikets begge universiteter samt
en väld prestman från hvart och ett af rikets stift
äfvensom från hufvudstaden eller tillsammans 30 prester och lika
många lekmän. Ombudens antal uppgår således inalles till
60, hvilka under erkebiskopens ordförandeskap skola
sammanträda till allmänt kyrkomöte hvart femte år å dag och
ort, som konungen utsätter, samt ega att upptaga kyrkliga
mål, dem konungen till mötet öfverlemnar, eller hvarom
fråga af någon mötets ledamot väckes.
§ 2S5. Kyrkotuktslagstiftningen.
Sedan midten af innevarande århundrade hår
kyrkotukt slag stiftning en undergått en genomgripande förändring.
Vi erinre oss ifrån det föregående, huruledes genom 1686
års kyrkolag den s. k. kyrkoplikten nära nog förvandlades
till ett verldsligt straff, enär den endast af verldslig rätt
kunde ådömas, hvaremot den specifikt kyrkliga straffmagten
egentligen blott bibehölls i sådana fall, der syndaren
antingen ej strakt kunde lagforas, eller ock gjort sig skyldig
till sådana förseelser, som icke voro i verldslig lag med
något straff belagda, i hvilket senare fall varningar och
böter eller stockstraff finge användas.
Dessa anordningar voro gällande ända till början af
1840-talet. Men vid denna tid började man tänka på en
väl behöflig reform af kyrkotukten. Till en början
upphäfdes genom en förordning den 10:de Juni 1841 alla angående
stockstraff utfärdade föreskrifter. Uppenbar kyrkoplikt
upphäfdes jemväl genom en kgl. förordning af den 14:de Maj
1855. Men tillika sökte man återgifva kyrkotukten dess
ursprungliga betydelse genom att derifrån skilja all karakter
af straff och låta det ankomma på syndaren sjelf att genom
skrift och aflösning försona sig med kyrkan. Till den
ändan förordnades under sist omförmälda dag och år, dels att
kyrkoplikt, vare sig offentlig eller enskild, hädanefter ej
skulle någon ådömas, dels att personer, som för vissa brott
blifvit till ansvar dömde, ej skulle få af den Heliga
nattvarden komma i åtnjutande, innan de af sin själasörjare, i
närvaro af två eller tre bland församlingens medlemmar,
låtit sig af fri vilja enskildt skriftas och aflösas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
