Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 289. Den Lindblomska katekesen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 289. Den Lindblomska katekesen.
Den Svebiliska katekesen hade länge ansetts mindre
tidsenlig, och år 1794 nedsattes en kommitté att utarbeta
en ny. Det gick dock mycket trögt att på denna väg
komma till något resultat. Under tiden dog erkebiskop
Uno von Troil den 27:de Juli 1803 och fick till
efterträdare biskopen i Linköping Jakob Axelsson Lindblom, som’
innehade erkebiskopsstolen från 1805 till 1819. Åt denne
nye erkebiskop uppdrogs år 1806 katekesförklaringens
omarbetning. Sjelf i saknad af någon djupare theologisk
lärdom, synes han visserligen icke hafva synnerligen mycket
lagt hand vid verket, som i stället utfördes af åtskilliga
medarbetare, såsom professor Ödman och dåvarande
kyrkoherden i Tuna och Stafby inom erkestiftet Johan Åström,
hvilken dog den 29:de Februari 1844 såsom theol. doktor
och kyrkoherde i Simtuna.
Den sistnämnde hade i yngre år varit en af Daniel
Boethii utmärktaste lärjungar. Sjelf kantian i likhet med
sin lärare, framhöll han såsom en stor förtjenst hos den
berömde Königsbergerfilosofen, att han "byggde
religionsöfvertygelsen hel och hållen på moraliteten", samt hörde
såsom theolog till den rationalistiska skolan, sådan hon
gestaltade sig på grundvalen af Kants spekulation. För
så vidt Åström fått råda, torde alltså en rationalistisk anda
lätt kunnat få öfverhand i den tilltänkta nya kateketiska
läroboken.
Men om än den forne kantianen måhända var den,
som förde pennan, så var det i alla fall Lindblom, som
hufvudsakligen gaf fart åt arbetet samt på dess hållning
och anda i det hela utöfvade ett bestämmande inflytande.
Och icke heller han var synnerligen lämplig att leda ett
så ömtåligt verk, enär det öm honom gäller, att han
åtminstone i yngre år ännu stod på det gamla
upplysningsväsendets vacklande grund och torde varit mer än lofligt
fången i neologiens ytliga kristendomsuppfattning, såsom
man bland annat kan se af den Journal för prester, hvilken
han såsom biskop i Linköping utgaf under åren 1787—1789.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
