Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 299. Kyrkohandboken af år 1811. - § 300. Senare handboksändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1800) dervid gjort några anmärkningar, hvilade till
riksdagen i Stockholm (1809), då det åter upptogs till slutlig
pröfning och sedan till konungen öfverlemnades. Aret derpå
meddelades kgl. sanktion, hvarefter den nya handboken år
1811 utgafs med ett förord af erkebiskop Lindblom samt
infördes i bruk vid gudstjensten.
Fullständigare än den gamla, innehöll den nya
handboken åtskilligt, hvarom i den förra föreskrifter saknades.
Detta gäller i synnerhet om nattvardsungdomens
konfirmation och om skriftermålet. Förut är nämndt, att
konfirmationen visserligen redan före slutet af förra tidskiftet var
temligen allmänt införd i bruk. Men lagligen stadgad och
formulerad blef denna kulthandling först genom 1811 års
handbok.
Hvad skriftermålet beträffar, så erinre vi oss från det
föregående, att det i kyrkoordningen föreskrifna enskilda
skriftermålet så småningom kom ur bruk. Till en början
gick det efter all sannolikhet så till, att flere eller färre
af dem, som skulle skriftas, på en gång uppträdde i koret
och sjelfva framsade sin syndabekännelse, hvarpå presten
under handpåläggning aflöste hvar och en särskildt.
Sedermera infördes s. k. skriftetal, och presterna började att
föreläsa syndabekännelsen samt derpå aflösa alla på en
gång, men när detta bruk först infördes, är oss iGke
bekant. Samma ovilkorliga aflösningsformel, som förut
begagnats vid det enskilda skriftermålet, nyttjades länge
äfven vid det allmänna, till dess samvetsgranna prester af
farhåga, att ovilkorlig aflösning, om den tillsades alla, som
infunnit sig vid skriftermålet, skulle leda till falsk
säkerhet, i stället företogo sig att vilkorligt aflösa, en
anordning, som af de särskilda stiftsstyrelserna godkändes. Man
finner af allt detta, huruledes såväl allmänt skriftermål som
vilkorlig aflösning redan hade gjort sig gällande in praxi,
men lagligen föreskrifvet blef såväl det ena som det andra
först genom den nya handboken.
§ 300. Senare handboksändringar.
Nyss antyddes, att vår liturgi visserligen ej
undergick samma totala omstöpning, som vid denna tid företogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
