Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (499.) 22 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jasi-f«vr- . ~ -
N:r 29.
(499.)
VECKOBLAD FÖR bARARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
10:e årg.
STOCKHOLM, 22 JULI 1891.
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., »/4 år 3 kr., */2 år 2 kr., J/4 år l,2s kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker: landsorten å närmaste postanstalt ; i Stockholm å tidningens byrå.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-11 f. m.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare :
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 60 OO.
Tryckt bog Oernandt» BokCr.- Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad(= 14 stafvelse!) . Födelse-, förlofnings- och vigsel -annons 1kr., dödsannons 2 ,5o kr.
Annons bor vara inlämnad senast måndag kl. 5 e. m. för att inkomma i veckans nummer.
till årets slut kostar
Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
endast
2 kronor
oeh för kvartalet juli- september
l kr. 25 öre.
Prenumerationen sker å närmaste postanstalt.
Svensk Läraretidning läses af öfver 8,000
lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsordfd-rande m. fl. - Är allmännaste annonsblad för
lediga tjänster vid folk- och småskolan. -
Meddelar porträtt af framstående skolmän i
regeln en gång i månaden.
Pedagogiska guldkorn.
I läroverk, högre som lägre, är
egentligen icke fråga om annat än abcd. Det
är i allmänna sammanlefnaden man skall
lära lefnadskonst; det är i det praktiska
lifvet man skall lära praktisk förmåga; det
är i forskningen man skall lära
vetenskapen; och i allt måste man krypa, innan
man kan gå. Men den, som ställt sig allt
för högt på skolans styltor, föraktar ej
sällan ett sådant sätt att gå tillväga, och
lär sig icke dess nödvändighet, förr än han,
med styltor och allt, stupat öfverända.
P. A. SiljestrÖm.
För att lärarne skola blifva bättre, måste
man framför allt göra deras ekonomiska
ställning förmånligare och säkrare, så att
flera och dugligare personer täfla om
platserna i folkskolorna, och man således kan
sätta fordringarna högre och göra bättre
val. Edmondo de Amicis.
Utländsk undervisningsmateriel,
användbar i svenska .skolor.
5.
Klaffram får större skolplanscher i stål/et
för uppfodring å papp af desamma.
Den nutida pedagogikens fordran på en
skolplansch, att den skall vara så stor, att
dess innehåll kan uppfattas på 8 å 10
meters afstånd, gör dylika planscher
ganska dyra, och därigenom blifva de
svårtillgängliga för fattiga skoldistrikt. Skall
därtill en så stor plansch uppfodras på
papp, så förhöjes ytterligare priset med 50
å 75 procent, och likväl blir den ej
skyddad för att i förtid skadas. Den blir
nämligen så tung, att om den råkar falla i
golfvet, afstötas hörnen eller brytes den
till och med lätt af. Detta inträffar så
mycket lättare, som för så stora planscher
sällan användes god lumppapp, emedan
sådan skulle blifva för dyr. För de flesta
af de planscher, som levereras genom
folkskolebyrån, användes icke ens verklig papp,
utan tjockt trämassepapper, som brister
vid minsta böjning.
För att undgå kostnaderna och
olägenheterna af uppfodring har man i utlandet
länge användt den utvägen att låta trycka
planscherna på tjockt papper och sedan
endast kanta dem med bomullsband eller
smala remsor af bomullstyg. Jag har sett
på detta sätt behandlade planscher, hvilka
under ogynnsamma omständigheter varit i
dagligt bruk i 10 år, utan att därför vara
nämnvärdt skadade. Detta sätt är sålunda
att obetingadt föredraga framför den nu
vanliga uppfodringen.
En olägenhet medför det dock: man har
svårt att få planschen att hänga rak och
slät, så att den gör sig fullt gällande. För
att undgå denna olägenhet insätter man
numera vanligen den ouppfodrade, men
kantade planschen i en s. k. klaffram.
Denna består af två tunna, men starka
ramar, helst af torrt och rent furuträ. På
ena långsidan äro de förenade med starka,
men lätta gångjärn; vid den andra kunna
de hopfästas med ett par små haspar.
Den ena, den bakre, hiir en fyllning af 4
ä 5 millimeters tjocklek (tjockt fanér).
Den främre bör svart- eller brunbetsas.
Emellan dessa ramar lägges planschen, då
den skall användas; hasparne infällas och
ramen Upphänges på en vanlig
kartställning eller, om sådan saknas, på väggen.
Den tar sig nu ut som en i ram infattad
tafla, på samma gång den är väl skyddad,
särskildt om den behöfver bäras från ett
rum till ett annat.
Tydligtvis måste ramen afpassas efter
planschernas storlek, dock kan samma ram
användas till planscher, som ej skilja sig
mera än 5 å 6 centimeter i hvardera
riktningen.
Då det möjligen kan falla sig svårt att
utan modell få dylika ramar förfärdigade,
har jag ombestyrt, att omsorgsfullt och
ändamålsenligt gjorda sådana kunna
rekvireras hos Emil Bergmans bokhandel i
Jönköping till ett pris af 3 kr. (I Leipzig
är priset för sämre utförda 5,60 mark.)
Sedan en inköpts som modell till en skola
eller församling, kunna andra dylika utan
svårighet förfärdigas af hvilken skicklig
snickare som helst eller af läraren själf,
ifall han är slöjdare. Alf?: D-n.
Kännetecknet på en obildad uppfostrare
är omväxling mellan spasmodiska
kraftåtgärder och slapphet; den ena öfverdriften
får bota den andra. En mild, lugn,
rationell uppfostran däremot förutsätter inga
enstaka kraftyttringar, utan kraft allt igenom,
kraft att på hvarenda punkt uppehålla den
en gång fastställda planen. *Uffe».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
