Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. (506.) 9 september 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK lÄRARETIDNINa
383
det af t. ex. r-ljudet hänvisa till bilden af en
råtta, enär barnen ännu ej lärt sig skilja
mellan långt och kort konsonantljud och
sålunda icke heller kunna läsa ordet råtta,
utan de välja en afbildning, hvars namn
barnen genast kunna läsa, så snart de fått
se bilden (här en ros). Detta
tillvägagångssätt är otvifvelaktigt det riktigaste,
då man vill lära barnen »läsa utan
tårar». Den gamla på många ställen ännu
rådande slentrianen att för barnen visa
hvilket föremål som helst, endast i dess
namn förekommer det ljud, som skall
inläras, är opraktisk, och att endast gifva
ordet, men ej saken (eller en afbildning
däraf) är rent af förkastligt. Det är
också sådana »klåpare» i ljudläsningsmetoden,
hvarom talades på ett större läraremöte
för ej länge sedan, som bragt denna
metod i sådant vanrykte, att t. o. m. en
folkskoleinspektör vid antydda möte förklarade
sig vara en fiende till densamma. Kunde
här omförmälda läsebok blifva ett medel
att återupprätta ljudmetodens sjunkna
anseende, hade hon förvisso fyllt en viktig
mission, och hon skall med säkerhet
varda det - om hon rätt användes.
Härigenom är sålunda antydt, att
författarne utgått från fullt riktiga pedagogiska
grundsatser vid uppställningen af sin
läsebok. Så vidt man kan döma vid ett
flyktigt genomseende, hafva också dessa
grundsatser i allmänhet tillämpats vid
utförandet. Endast i ett par fall synes en liten
afvikelse hafva ägt rum. Vid inlärandet
af ng-, tj- och sj- ljuden förekommer icke
själfva ljudtecknet skildt från det ord, hvari
det finnes. Ett par exempel skall visa
hvad som menas.
När t. ex. k-ljudet skall inläras, står först
bilden af en ko, sedan ordet ko, därefter
ljudtecknet k samt slutligen ord och
stafvelser, hvari k-ljudet förekommer. Vid
inlärandet af tj-ljudet däremot står först
bilden af en tjur, därefter ordet tjur samt
omedelbart därefter ord och stafvelser, hvari
tj-ljudet ingår. Orsaken härtill är
tydligtvis den, att då såväl t- som j-ljuden
förut äro bekanta för barnen, dessa äfven
ansetts kunna utan vidare »draga ihop» de
båda enkla ljuden till ett sammansatt; och
då ljudet i fråga icke har något särskildt
tecken, har det väl ansetts öfverflödigt att
särskilja de båda bokstäfver, som beteckna
detsamma, från de ord och stafvelser, hvari
ljudet förekommer. Det senare
förfaringssättet synes emellertid anmälaren hafva
varit det följdriktigaste.
*
Hvad innehållet beträffar är därom i
allmänhet ingenting annat än godt att säga.
Förra kursen innehåller förutom
föröfning-ar: lätta öfningar för renläsning; öfningar
med så kallad svensk stil; berättelser, sagor
och visor samt stycken af blandadt
innehåll, allt ordnadt i progressiv följd med
hänsyn till läslättheten.
Senare kursen innehåller följande
hufvudafdelningar: I. Hemmet, II. Årstiderna,
III. Berättelser Hr Sveriges historia. Den
första af dessa afdelningar innehåller
berättelser och dikter af A. A. Afzelius, A.
Bondeson, Z. Topelius, A. E. Holmgren,
J. L. Runeberg, J. O. Vallin m. fi. I
den andra afdelningen märkas namnen Sv.
Nilsson, C. F. Dahlgren, C. F. Böttiger,
N. J. Berlin m. fi. Berättelserna ur
Sveriges historia utgöra företrädesvis utdrag
och sammandrag af Odhner s, Dahms, Fryxells
och Sjögrens utförligare verk.
Stilen är i allmänhet lättläst och
lämpad efter barnens uppfattningsförmåga,
hvarför innehållet bör blifva fullt njutbart för
denna ålder. Ett undantag från denna
regel nödgas vi dock påpeka. Runebergs
tilltalande dikt: Är så arm du, som man
säger? torde näppeligen till sitt innehåll
kunna uppfattas af 7-8-åringar.
Åtminstone borde den väl haft sin plats allra
sist i boken. Den lilla berättelsen om
Svalan (11:90) hade väl lämpligast bort
införas tillsammans med den naturhistoriska
skildringen af Svalorna (11:76).
Osannolik förefaller uppgiften: »Far har
nio harar» (1:6). Likaså torde väl lapparna
protestera mot påståendet, att rågen
»trifves väl öfver hela riket» (11:96).’ Sagan om
Starke Mats hade kanske bort utbytas mot
en annan med mindre öfverdrifter. Vi
betvifla visst; icke, att en dylik berättelse roar
barnen, men det måste noga tillses, att
det, som skall läras, blir »ei blöt till lyst».
Slutet på sagan om Salt och bröd
öfverensstämmer ej riktigt med strängt moraliska,
ännu mindre med sant kristliga begrepp.
Man lönade ju ondt med ondt, när man dref
»de leda styfdöttrarna ut i vilda skogen»
och sedan »aldrig hörde talas om, att där
kom någon kung och tog dem till heders».
Något egendomligt förefaller det också,
att ena gången, »när drängen kom fram,
fann han till sin förvåning katten sitta och
spisa höken, hvars strupe han lyckats
af-rifva» (11:35), då däremot den katta, som
omtalas på ett annat ställe (11:59), ej kunde
»kvarhålla röfvaren» (höken), »som nu i
hast tog till flykten». Det torde vara starkt
tvifvel underkastadt, om »misse» har så
strykande aptit, att han låter sig väl smaka
en hök, som förut varit nog oartig att föra
honom i klorna »öfver en vik». Denna
berättelse om »kattens klokhet och mod»
torde sålunda lämpligast böra hänföras till
»skepparhistorierna», så vida det ej rent
af är en »dalkarl», eftersom händelsen lär
ha passerat i Dalarne.
I sammanhang härmed må påpekas den
egendomliga satsställning, som förekommer
i första meningen af nyssnämda berättelse.
Meningen lyder så här:
»Vid en gård i Dalarne, när drängarne en
dag spisade frukost, fingo de höra katten skrika
ute på gården.»
I afseende på ändelserna för
substantivens och adjektivens bestämda form hafva
författarne sökt tillämpa den i »Läsebok
för folkskolan» följda regeln. Dock
påträffas här och där inkonsekvenser, t. ex.
stenarne, dalarne, föräldrarne, ohjälpsamme,
hvilka ord bort ändas på -a. Dessa jämte
några bokstafsfel, såsom menniska,
fram-lemna i stället för människa, framlämna,
torde kunna tillskrifvas förbiseende vid
korrekturläsningen.
Sist några ord om teckningarna. Dessa,
som äro hämtade ur P. E. M. Fischiers
kända arbete: Barnens bok, torde för de
flesta vara väl bekanta samt ära
naturtrogna och eleganta. Endast ett par
erinringar må göras. Den, som i likhet med
anmälaren är vän af samundervisning, skulle
med nöje sett en eller ett par små flickor
med å teckningarna till Vinternöjen och I
skolan (1:52 och 73). Likaledes borde väl
en kyrka vara synlig på Kyrkfärden (1:51).
* .
Såsom totalomdöme kan sägas, att
boken intager en mycket framstående plats
bland läseböcker på detta område, om ej
den allra främsta. Att såväl utstyrsel-som
band äro vårdade och solida behöfver
knappast sägas om ett arbete, som utgått från
Fritze’s förlag. A. K.
Barnens sångbok. En- och tvåstämmiga
sånger, psalmer och öfningar, utgifna af
Jul. Hammarlund, folkskollärare. Lund.
Collin £ Zickerman (i distr.). N:r l inb.
75 öre; n:r 2 inb. 50 öre; textbok 12
öre.
Detta arbete har, såsom synes här
ofvan, utkommit i en större och en
mindre upplaga (n:r l och n:r 2), hvarjämte
texten, äfven lagd under noterna, utgifvits
i ett särskildt häfte. Den större upplagan
inrymmer bland annat 102 enstämmiga och
38 tvåstämmiga sångstycken; i den
mindre äro häraf upptagna alla de
enstämmiga samt de lättaste tvåstämmiga, 27 till
antalet.
Hvad först angår urvalet af melodier,
lära högst få anmärkningar häremot kunna
göras. Vackra in- och utländska
folkmelodier växla med andra nätta stycken af
mestadels framstående nordiska tonsättare,
och sånger med hurtig rytm återfinnas
bredvid oandra af mera känslig och vek
natur. Åtskilliga för folkskolans
sånglitteratur nya melodier hafva här kommit med
och försvara väl sin plats. Äfven på detta
område är ju af vikt att icke beständigt
hålla på det gamla och »utslitna», om
något bättre nyare finnes att tillgå.
Önskligt hade likväl varit, att den alltid
värderade »Björneborgarnes marsch» samt de
båda pärlorna bland svenska folkvisor:
»Ack, Värmeland du sköna» och »Näckens
polska» blifvit tillmätta ett rum äfven i
denna skolsångbok, oaktadt de svårigheter,
som onekligen äro förbundna med deras
inöfning.
Den höga sättning, som man merendels
finner i andra sångsamlingar och hvilken
ger anledning till skrik i stället för sång,
har hela boken igenom konsekvent
undvikits, och äfven om förf:n någon enstaka
gång synes hafva kommit till en motsatt
ytterlighet och satt sången för lågt,
hvilket verkar hindersamt för ett klingande,
friskt och fulltonigt föredrag, kan i
allmänhet sägas, att tonomfånget är väl lämpadt
för sitt ändamål.
Textinnehållet, med ämnen från olika
områden inom natur- och människolifvet,
är rikhaltigt och omväxlande samt
äfven i afseende på den språkliga
framställningen för barnen fullt fattligt. Af sånger,
som till följd af sina retoriska grannlåter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0387.html
