Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (518.) 2 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
SVENSK LÅEARETIDNING.
N:r
den, att endast det egna häradet skall
inläras, och att det i så fall endast blir i
medeltal omkr. 40 namn att inlära. Men
förf. har sörjt för, att en sådan
missuppfattning ej skall uppstå. Det heter
nämligen i fråga om Herrestads härad:
»Husdjuren äro desamma som hos oss.»
Uttrycket »hos oss» åsyftar väl förf:s eget
härad. Det kan ju för öfrigt tjäna som
språkprof. I hvilket härad skall man lära
sig denna uppgift och hvad skola
Herre-stadsbarnen tänka, när de om sitt eget
härad läsa: »Husdjuren äro desamma som
hos oss»?
Ett par andra Stilprof må anföras:
Sid. 1. »Jordmånen är öfverallt sädesbördig,
utom vid kusten, där jorden är något sandig
och å Skanörs ljung samt delar af Reng och
Stora Hammar finnes ett flygsandsfält.»
Sid. 5. »Såsom skadedjur förekomma räfven
och snoken.»
Sid. 6. »Bränntorf upptagas på åtskilliga
ställen samt tillverkning af tegelsten.»
Sid. 13. »Inbyggaren kallas slättbo och är
arbetsam samt delaktig i den skånska trögheten.»
Sid. 21. »I denna del finns skogslera och
grus-blandad lerjord äfvensom kärr och mossar. -
Hardeberga sandsten finnes i närheten af
Odensjön.»
Kommentarier torde vara öfverflödiga.
Bokens utstyrsel motsvarar dess inre halt.
Den är nämligen ytterst dålig och otreflig:
grått, groft papper och omslag, som
påminner om de broschyrer, hvilka utbjudas
i en del cigarrbodar. Något pris är ej
utsatt. Torde också vara obehöfligt, ty
dylik litteratur borde aldrig säljas annat
än efter papperets vikt.
Illustrerad beskrifning öfver Skåne af J.
Olsson och M. Hörlén, folkskollärare.
Stockholm, Albert Bonniers förlag. Pris
30 öre.
Uppgifterna i föreliggande
landskaps-beskrifning äro, enligt förordet, till största
delen hämtade ur »Topografiska och
statistiska uppgifter om Malmöhus och
Kristianstads län» och ordnade i
öfverensstämmelse med lärobokskommitténs grundsatser.
Den senare omständigheten förklarar
delvis några oegentligheter, som arbetet
företer i fråga om ämnets anordning. Nämda
kommitté har nämligen med sina
»grundsatser» tydligen afsett beskrifningen af de
särskilda staterna, men en dylik beskrifning
betingar delvis en annan gruppering än den
grundläggande beskrifningen af det egna
landskapet.
Att kusten behandlats under
rubriken »vattensystem» är tydligen alldeles
olämpligt. Naturligast är ju att i likhet
med Torpson och Lind m. fl. börja med
kustbildningen och i samband därmed ställa
redogörelsen för omgifvande delar af hafvet.
Alldeles oriktigt är det, att, såsom här
skett, inordna framställningen af
förvaltningen, lagskipningen och den kyrkliga
styrelsen under rubriken »näringslif».
Emellertid torde denna anordning möjligen
bero på förbiseende vid korrekturläsningen.
Innehållsurvalet är öfver hufvud taget
synnerligen godt och vittnar om en klar blick
för hvad som är väsentligt och för den
fortsatta undervisningen grundläggande.
Några mindre åar och sjöar kunde dock
saklöst utelämnats äfvensom den långa
listan på större herregårdar samt
redogörelsen för de många bibanorna. Det
utrymme, som härigenom vunnits, hade kunnat
fyllas med intressantare ämnen, såsom t. ex.
skildringen af landskapets märkligaste
geologiska förhållanden. Och att vissa delar af
geologien i dylikt sammanhang kunna
framställas på ett både åskådligt och
intresseväckande sätt, synes t. ex. af Torpsons
»Norden» för att nu icke tala om
utländska läroböcker i ämnet.
I en föregående anmälan har framhållits
olämpligheten af att i en
landskapsbeskrif-ning tala om religionen. I förevarande bok
har denna afdelning nu visserligen
framställts på ett mycket taktfulit sätt, men det
är i alla fall ett kapitel, som alldeles icke
lämpar sig för skolans nederstadier. Huru
onaturligt, ja omöjligt låter det icke att ur
ett barns mun höra t. ex. följande
framställning:
»Folket dyrkar sin Gud enligt den lära, som
vår lärofader Luther har framställt ur Kristi
evangelium. Denna lära kallas den
evangelisk-lutherska. Befolkningen i Skåne har visat
ringa mottaglighet för läror, som skilja sig
från denna.»
Alltsammans är ju bra till både innehåll
och form, men hvad skulle man säga, om
en nioåring utom skolan yttrade sig på ett
sådant sätt? När skall man lära sig att
låta barnet »tala som ett barn, hafva sinne
som ett barn och tänka som ett barn»?
I öfrigt vill det synas anmälaren, som
man svårligen skulle kunna göra någon
som helst anmärkning mot innehållsurvalet.
Författarne hafva förstått att inom en trång
ram hopföra icke så få målande bilder af
landskapets allmänna karaktär, folkets
lefnadssätt och skaplynne m. m.
Och allt detta är framstäldt på ett
vår-dadt, delvis mönstergillt språk, enkelt utan
kriamässighet, åskådligt utan retoriskt prål.
Öfver det hela hvilar ett visst lugn, som
passar så bra i en beskrifning af de
skånska slättbygdernas storslagna enformighet
med deras säfligt flytande åar och den
vidsträckta horisonten, ett lugn, som
öfverensstämmer så väl med slättbons jämna
lynne och trygga allvar.
Såsom förut omnämts, utmärka sig alla
de på detta förlag utgifna
landskapsbeskrif-ningarna för en god typografisk utstyrsel.
Den föreliggande öfverträffar emellertid alla
de öfriga. Fint, glättadt papper, en
präktig terrängkarta och ej mindre än 14
konstnärligt utförda illustrationer, som mera
påminna om en julkalender än en lärobok.
Slutomdöme: bokens brister äro mindre
betydliga och lätt af hjälpta, dess förtjänster
i jämförelse med föregående
skånebeskrif-ningar stora och obestridliga både i fråga
om urval, framställning och typografisk
utstyrsel. Den kan utan tvekan
rekommenderas såväl åt de små skåningarna som
åt hvarje lärare, hvilken har att lämna en
utförligare framställning af fäderneslandets
geografi. August Bergqvist.
Endast 50 Ore kostar Svensk
Läraretidning för november och december
månader. Prenumerera genast!
FÖR DAGEN.
Ytterligare prejudikat rörande
Skolrotes byggnadsskyldighet.
Ett af de första folkskolemål, som den
nye ecklesiastikministern haft att
föredraga inför k. m:t, har gällt tolkningen
af folkskolestadgans bestämmelser rörande
Skolrotes byggnadsskyldighet - en fråga,
som på åtskilliga ställen ute på
landsbygden djupt ingriper i kommunernas
ekonomiska förhållanden och som äfven
indirekt är af stor betydelse för
skolväsendets tidsenliga ordnande.
Enligt § 57 folkskolestadgan skola
kostnaderna för alla inom distriktet (=
församlingen) befintliga folkskolor, småskolor
och mindre folkskolor, hvilka blifvit af
hela distriktet upprättade, bestridas
gemensamt af skoldistriktet, »så vida ej
annorlunda därom öfverenskommes».
Här och hvar har sedan äldre tider
tillbaka den öfverenskommelse varit
träffad, att de särskilda skolrotarna bekostat
skolhusbyggnadernas uppförande och
underhåll. Sålänge dylika byggnader
väsentligen tillkommo genom körslor och
dagsverken och andra naturaprestationers
utgörande af skolbarnens föräldrar inom
de olika rotarna, gick allt bra. Men
andra tider kommo. Och då samtliga
utgifterna började utdebiteras pr fyrk,
framstodo orättvisorna i så mycket
skarpare dager.
I en rote kan finnas mycket högt
röstetal, men blott ett fåtal skolbarn; i
en fattig utkant af socknen kan
däremot finnas rikt med barn, men litet
fyrkar. Gifvet är då, att den förra roten
önskar vidblifva den gamla
»öfverenskom-melsen», hvaremot inbyggarne i den
fattiga roten naturligtvis önska, att utgifterna
för församlingens skolväsende skola blifva
gemensamma. Och om så ej kan ske,
får det vanligen anstå med reparation
eller nybyggnad af skolhus, enär medel
ej kunna anskaffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
