Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (577.) 18 januari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖf^, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 3.
(577.)
STOCKHOLM, 18 JANUARI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
|i Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 6O 00.
Tryckt hos Gernandts Boktr.-Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt ä allm,
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
En folkskolans Välgörare.
flutet af 1850-talet och början af 1860-talet utgöra i många
afseenden det vackraste skedet i svenska folkskolans
hittills genomgångna utvecklingshistoria.
Den 1842 lagstadgade folkskolan befann sig i allmänhet på
en ytterst låg ståndpunkt, och någon om sin ställning och sitt
mål klart medveten lärarekår hade ännu ej hunnit spira upp.
Att den späda plantan detta
oaktadt kunde skjuta fart, berodde
i väsentlig mån därpå, att hon
utanför sig, hos tidens ledande
stånd, den högre medelklassen,
fann en lifsluft af varm sympati,
af ideell hänförelse för
folkupplysningens sak såsom en af de största
och heligaste bland alla. Denna
stämning, som väckts
hufvudsakligen genom den ädle Torsten
Rudenschölds sträfvanden,
utbredde sig icke allenast till
ordets män (Siljeström, Hedlund,
Eneroth m. fi.) utan ock till
förmögenhetens. Folkundervisningen
fick sina mecenater likasom förut
vetenskapen och konsten.
Den noblaste typen för
folkundervisningens mecenater i vårt
land är den man, hvars drag
här bredvid finnas återgifna:
brukspatronen Hjalmar Petré.
Målet för hans lefnads
verksamhet har varit att visa^ »att man
ej längre söker kvarhålla folket
uti okunnighet och råhet för att
dess bättre kunna draga fördel
af dess maskinmässiga
arbetskraft», samt »att de förmögnare
klasserna, långt ifrån att såsom
tillförene ensamma vilja njuta fördelen af en vårdad uppfostran
och bildning, erfara ett oemotståndligt behof att erbjuda sina
obemedlade bröder vetandets lycka och frukter», Och genom
sina gärningar har han ådagalagt, att dessa hans egna ord
åtminstone med afseende på honom själf varit ren, osmyckad sanning.
HJALMAR PETRÉ.
Hjalmar Petré är född 1832. Fadern var brukspatronen
Tore Petré, känd såsom frisinnad politiker och ledare af
oppositionen inom borgareståndet, men därjämte äfven såsom nitisk
folkskolevän*. Efter hans död 1853 öfvergingo de stora
Ham-marby-Hoforsverken, belägna hufvudsakligen inom Ofvansjö och
Torsåkers socknar i Gestrikland, till ett bolag, bestående af hans
arfvingar, och den yngste af hans söner, Hjalmar, blef det nya
bolagets disponent.
Vid denna tid var det som
Torsten Rudenschöld började sina
epokgörande Skolresor. Hans
själsfrände Hjalmar Petré var
den förste, hos hvilken han i
någon större omfattning fick
genomföra sina planer. Under juni
och juli 1854 vistades
Rudenschöld på Hofors för att omdana
skolorna, och följande årets
sommar uppehöll han sig för samma^
ändamål på Hammarby.
Lan-kastersystemet utbyttes mot det
Rudenschöldska, enligt hvilket
undervisningen fördelades på två
stadier: ett lägre (rotskolorna) och
ett högre (elitskolan), l samband
härmed anordnades
slöjdundervisning för flickorna samt
lånebibliotek för de äldre.
Hjalmar Petré hade hoppats,
att de vid Hammarby bruk
införda förbättringarna skulle vinna
efterföljd inom hela Ofvansjö
socken. Men detta motsatte sig
prästerskapet; det skulle bli
alldeles för dyrt, hette det. För
att undanrödja detta hinder
donerade då Petré den 17 januari
1861 till Ofvansjö socknemän
18,000 kronor för uppbyggande
af fem skolhus samt förband sig dessutom att med 1,650 kronor
årligen bidraga till lärarnes aflöning, allt mot villkor att
Rudenschölds system skulle antagas och en högre folkskola inrättas,
* Se »Minnesblad vid svenska folkskolans 50-års-jubileum»,
utgifvet af Svensk Läraretidning ss. 6, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
