Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. (577.) 18 januari 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
SVENSK LÄKARETIDNING.
N:r 3
hvilken skulle förses med en
öfverlärare, som tillika borde hafva tillsyn
öfver socknens skolväsende i dess helhet
och tjänstgöra såsom sekreterare i
skolrådet. Dessa villkor behagade hvarken
prosten Hillberg, komministern Linderdahl
eller sockenskolläraren Rosenlöf. De ville
icke hafva någon »fiskal» öfver sig; någon
»åtrå efter högre teoretiska kunskaper»
funnes ej bland allmogen; de, som önskade
dylika, borde vända sig till läroverket i
Gäfle; undervisningen i socknen vore i ett
förträffligt skick, skomakare och skräddare
och andra själfbildade personer kunde vara
fullt skickliga barnalärare; Petré och hans
drabanter ville blott slå blå dunster i
ögonen på folk, gifvande sig sken af att vilja
befordra upplysning, sanning och rätt;
följden af hans sträfvanden skulle blifva
socknens ruin o. s. v. Förgäfves erbjöd sig
Petré att bestrida alla utgifter, hvarmed
kostnaderna för den nya skolanordningen
komme att öfverskjuta kostnaderna för
den gamla, samt att låta
donationsvillkoren bero på en af församlingens
förtroendemän verkställd utredning. Det
hjälpte icke; prästerna och skolläraren
lyckades inbilla den enfaldiga allmogen,
att Petré med afsikt arbetade på dess
fördärf, och när det afgörande beslutet skulle
fattas, ryggade prosten Hillberg icke
tillbaka för den uppenbara olagligheten att
vägra Petré rösträtt såsom varande
»jäf-vig».
Donationens förkastande gaf anledning
till den uppseendeväckande
»Ofvansjö-striden», hvarunder Hillberg förvärfvade
en sorglig ryktbarhet genom sina
vilseledande protokoll samt Linderdahl och
Rosenlöf genom skrifverier, hvilka i
hätskhet och råhet öfverskredo alla gränser.
Aftonbladet och Göteborgs Handelstidning
riktade emellertid allmänhetens
uppmärksamhet på saken, justitiekanslärn N. S.
von Koch nödgade Uppsala domkapitel
att affordra Hillberg förklaring öfver hans
åtgöranden, landshöfdingen F. Asker ställde
sig personligen på Petres sida, och vid
kyrkostämma den 31 maj 1863 blef
dennes förslag slutligen med stor röstöfvervikt
antaget.
För att sätta allmänheten i stånd att
bedöma den sålunda utkämpade fejden
utgaf Petré samma år »Öfversikt och
handlingar för belysning af striden inom
Ofvan-sjö församling rörande ombildningen af
dess folkskolesystem». Denna bok ådrog
honom icke mindre än fyra
tryckfrihetsåtal från prästerskapet i Ofvansjö och dess
vänner, alla förda af Linderdahl och alla
slutande med Petres frikännande.
Ar 1863 inlämnade Petré till Gäfleborgs
läns första landsting en omfattande
motion angående folkundervisningen inom
länet. I enlighet härmed tillsattes en
kommitté, som erhöll i uppdrag att inhämta
kännedom om folkundervisningens
ståndpunkt och däröfver afgifva berättelse jämte
förslag om ändamålsenliga åtgärder till
förevarande bristers afhjälpande. Denna
kommitté, som bestod af motionären samt
kyrkoherden d:r Lars Landgren (sedermera
biskop) och lektor G. F. Gilljam (nuvarande
ecklesiastikministern), tog sin uppgift på
allvar, och från densamma utgingo de
förslag, som 1865 af landstinget antogos och
som omskapat länets skolväsende samt i
många fall gjorde det till ett föredöme för
andra. Det beslöts, att två inspektörer
skulle tillsättas, hvilka helt och
uteslutande skulle ägna sig åt folkskolan, att för
höjande af lärarebildningen ett
länsseminarium skulle upprättas, att ett pris skulle
utfästas för den förtjänstfullaste populära
skrift om folkskolan* o. s. v.
Äfven i landstinget hade dock yppat sig
motstånd, och hela organisationsförslaget
hade kanske blifvit kullvoteradt, så vida
ej Hjalmar Petré och de öfriga
medlemmarna af familjen gjort en ny uppoffring
af 18,000 kronor (6,000 kronor årligen
under 3 år) för sakens genomförande.
*
Redan förut, hade Petré funnit en god
hjälpare för sina planer i Rudensehölds
lärjunge, den allmänt aktade G. A.
Rydberg (professor Viktor Rydbergs broder),
hvilken 1864 blifvit anställd såsom
föreståndare för ett seminarium på Hammarby.
Detta gaf anledning till en ny
»Ofvansjö-strid», ej mindre skamlig och hänsynslös
än den första. På grund af sitt
förhållande under denna hade prosten Hillberg
blifvit af domkapitlet afsatt såsom
ordförande i skolrådet och handhafvare af
folkskolans angelägenheter samt i sådan
egenskap ersatt af prosten Validén i Valbo.
Härmed lät sig komminister Linderdahl
icke nöja, ty han hade föresatt sig taga
hämd för det lidna nederlaget, om han
ock, som han yttrat på en kyrkostämma,
skulle »processa så länge han lefde». Han
reste omkring öfverallt i församlingen,
uppeggade socknemännen mot, att barnen nu
ej genast fingo börja med katekesen,
inbillade dem, att det var de och icke Petré,
som underhöllo seminariet och dess elever
(hvilka därför blefvo ut skällda såsom
»lättingar, hvilka församlingen skulle föda»),
att de dryga kommunalutskylderna
uteslutande förorsakades af de dyra folkskolorna,
att Petré själf -intet betalte till
skolbyggnaderna, utan tvärtom undansnillade af
nämda utskylder till uppbyggande af
valsverk vid sina bruk o. s. v.
Första följden häraf blef, att Petré på
våren 1866 föll igenom vid valet af
landstingsmän. Mot slutet af samma år skulle
skolrådsval för de följande fyra åren äga
rum, och agitationen blef då våldsammare
än någonsin. För att få kuppen att
lyckas vågade prästerskapet nu t. o. m.
öppet trotsa sitt domkapitel. Linderdahl
utlyste en kyrkostämma för seminariets
bortvisande från Ofvansjö, och Hillberg
förklarade sig återtaga sitt ordförandeskap.
Prosten Validén protesterade häremot, men
detta hjälpte ej; stämman blef hållen och
beslut ifattadt i enlighet med Hillbergs och
Linderdahls önskningar. Genom en rad
* Priset vanns af Olof Eneroth genom hans
bekanta arbete »Om folkskolan, dess ändamål,
medel och verkningar jämte öfversikt öfver
folkskolans ställning i Sverige och Norge samt
andra kristna länder».
af liknande stämmor samt genom resor
och fullmakts-värfning i massa lyckades
Petres fiender upphetsa bönderna så, att
Petré äfven vid skolrådsvalet föll igenom.
Jublet bland de segrande blef stort. Väl
kunde den redan genomförda
skolorganisationen i Ofvansjö icke kullkastas, ej
heller dess 9 nya skolhus nedrifvas, men
seminariet uppsades, och Rydberg måste flytta
till Gäfle, hvarest han sedan verkade
såsom seminarieföreståndare och
länsinspektör, intill dess han år 1868 utnämdes till
folkskoleinspektör i Bohuslän.
Petres motparti hoppades t. o. m. få
Gäfleborgs landsting att upphäfva sin
särskilda inspektion och sitt seminarium.
Dessa anslag lyckades dock ej. Trots alla
stormar afgick Petré slutligen med segern,
och allt ifrån 1863 har han, hela 30 år
igenom, bibehållit sin plats bland
landstingets kommitterade för folkundervisningen,
oaflåtligt arbetande för dess förkofran.
Men hårda tider stundade för honom
själf. Efter 70-talets uppsving i
järnhandteringen kom en svår kris, och i denna
gick Hammarby-Hoforsbolaget under år
1880. Men hvad som ej gick under, det
var Petres brinnande nit för
folkupplysningen, och äfven efter det tunga
ekonomiska slaget har han med redlig och
kraftig vilja verkat för folkskolans
främjande, särskildt inom det egna-länet.
*
Efter frånträdandet af
Hammarby-Hofors-verken bosatt dels i Alfta, dels i Gäfle,
flyttade Hjalmar Petré förliden höst till
hufvudstaden. Till följd häraf har han nu
afgått från sitt uppdrag såsom en af
landstingets folkskolekommitterade. Länets
folkskoleinspektörer, lärarepersonalen vid dess
folk- och småskolor samt vid landstingets
småskollärarinneseminarium äfvensom de
nuvarande lärjungarna vid sistnämda
läroanstalt hafva vid detta tillfälle velat ägna
honom sitt erkännande, och de hafva
därför sistlidne lördag genom utsedda
deputerade, folkskollärarne G. E. Malmgren i
Storvik (Ofvansjö församling) och O. P.
Andersson i Gäfle (under hr Petres
verksammaste tid lärare vid Hammarby) låtit
öfverbringa honom två tacksamhetsadresser,
hvilka återgifvas här nedan.
Hjalmar Petres verksamhet har i främsta
rummet varit ägnad åt folkskoleväsendet
inom hans eget län, och det är därför
alldeles i sin ordning, att dettas lärare och
lärarinnor särskildt bringa honom sin
hyllning.
Men frukterna af hans sträfvanden hafva
icke stannat inom Gäfleborgs läns gränser,
de hafva kommit hela Sveriges folkskola
samt hela svenska folkskollärarekåren till
godo, och det är därför i sin ordning, att
folkskolans arbetare från alla landsändar
äfven vilja taga del i den
vördnadsbety-gelse, som nu blifvit den gamle kämpen
ägnad. Så länge svenska folkskolan består,
så länge skall ock hennes lärarekår
gömma namnet Hjalmar Petré i sitt
tacksamma och trofasta minne.
Fridtjuv Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1893/0030.html
