Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (599.) 21 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖF^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 25. (599.)
STOCKHOLM, 21 JUNI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
ii Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Trätfas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 6 O O O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allin
tidningskontoret Gnst. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag
An nonspriss
25 öre pr-petitrad (=14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,00 kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
Prenumeration
På
(Svensk (jtäraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
mottages fortfarande. Alla nummer
från årets början kunna ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,50
kr. för helt år, 2 kr. för halft år och J,25 kr.
för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har
medarbetare i alla delar ofrihet.-Läses af omkring
10,000 lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsordförande m. fi. - Ar allmännaste annonsblad för
lediga tjänster vid folk- och småskolan. -
Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en
gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat
att innehålla en serie porträtt och artiklar
med anledning af svenska folkhögskolans
25-års-jubileum instundande november månad.
Alla prenumeranter
för 1893 erhålla gratis ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten
(ord och musik).
Kvartals- och hal
fårs-pren um eran ter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för
undvikande af afbrott i tidningens försändning.
Vare sig Ni bor i
Stockholm eller i
landsorten, så
prenumerera på närmaste postanstalt!
Berättelsemetoden
och
den formella förståndsutvecklingen.
Vid femte allmänna flickskolemötet i
Lund under förra veckan höll
skolföreståndarinnan fröken Anna Sandström
(»Uffe»)-ett med sto?t bifeU-Mlsad t
föredrag öfver ämnet: »Huru skall den s.
k. berättelsemetoden handhafvas för att
lämna godt resultat äfven i afseende på
den formella f örståndsutvecklingen?»
Föredraget var i sammandrag af följande
innehåll:
Den s. k. berättelsemetoden, d. v. s.
den, som till grand för undervisningen
lägger, icke uteslutande, men
hufvudsakligen lärarens muntliga föredrag och som
af lärjungen fordrar tillbaka en muntlig
redogörelse, har många både anhängare
och motståndare. De senare’påstå, att den
utvecklar blott fantasien och känslan men
icke förståndet. Detta är dock icke fallet.
Redan det att återge en enkel historisk
berättelse förutsätter en ganska invecklad
tankeakt, hvarigenom det ena faktum
knytes till det andra. Också märker man, att
till förståndet outvecklade barn icke kunna
berätta. Att återgifva en historisk
berättelse är dock jämförelsevis lätt, ty där är
tidsföljden den sammanhängande tråden.
Svårare är att återgifva en skildring t. ex.
af ett land, ett naturföremål, ty här kunna
fakta ordnas på mångahanda sätt, och den
ledande tråden är här icke så tydligt
gifven. Därtill kommer, att läraren med
skildringen framför allt åsyftar att gifva ett
intryck af det verkliga lifvet med dess
brokighet och mångfald och därför med flit
ej gör sin framställning så strängt
systematisk.
När en sådan skildring återges af
barnet, sker det ofta på ett så bristfälligt sätt,
att metoden af mången anses härigenom
hafva fått sin förkastelsedom. Barnet be-
går för det första det felet, att det
blandar ihop företeelser, som alls icke höra
tillsamman, hoppar från klimat till
infödingar, från växtlighet till djurvärld o. s. v.
Det upprepar de fakta, som det lärt sig,
huller om buller liksom en förteckning i
en katalog. För det andra uttrycker det
sig i ständiga öfverdrifter samt utesluter
alla de graderande och inskränkande ord,
som läraren begagnat. Har läraren t. ex.
sagt: »det regnar sältan i detta land»,
återger barnet detta med: »det regnar
aldrig.» Barnet känner ingen nyansering i
sina omdömen. Är det då ett fel hos
metoden, att den bragt i dagen dessa
barnets förståndssynder? Nej, tvärtom, det är
en förtjänst. Därigenom kunna dessa fel,
som alltid förefinnas i barnets tankelif -
om de än icke alltid så bjärt framträda
- blifva föremål för en grundlig
behandling. Öfverdriften är ett fel, som
fördärfvar barnets icke blott intellektuella utan
äfven moraliska lif. Största delen af
barnets osanningar beror nämligen på dess
fallenhet för öfverdrifter. Man bör därför
med allvar, äfven under lektionerna,
bekämpa denna fallenhet och hålla barnet
till noggrannhet och exakthet i uppgifter
och lära dem, att äfven för återgifvande!
af en berättelse är sanningen det första
villkoret.
Oredan, hopblandandet af olikartade
företeelser, botas därigenom, att lärjungen,
sedan han inhämtat en viss fond af
detaljkunskaper, själf får sätta upp rubriker och
kategorier, under hvilka han inordnar de
olika fakta han fått lära. Så får han t.
ex. beskrifva en folkstam under
rubrikerna: utseende, föda, kläder, bostad, seder
och bruk o. s. v. Hvad som skall passas in
under den ena eller andra rubriken,
diskuteras i klassen och väcker vanligen
mycket intresse. Barnet, som förut vantrifts
vid oredan, känner nu samma behag, som
när man fått ett oordentligt rum väl sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
