- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
430

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

bröst. Med vördnad blotta vi därför våra
hufvuden och önska ur djupet af våra hjärtan:
Måtte Rudenschölds minne sent eller aldrig
förblekna! Må hans ljusa bild under långa
tider mana landets fäder, föräldrar och först
och sist lärare och lärarinnor till ädel sträfvan
för barnens, ungdomens och de svagas väl!

Sången n:r 13 i Svensk Läraretidnings
sångbok (»Hur härlig ändå, hur skön är
vår stråt») afsjöngs unisont, hvarefter
stegen ställdes till Olof Eneroths i närheten
liggande graf. Här yttrade folkskolläraren
Nils Lundahl följande:

Den enkla inskriften på den grafvård,
framför hvilken vi nu stå, manar fram för vår inre
syn bilden af en bland vårt lands ädlaste
söner, en af vår folkskolas varmaste vänner, en
af vår härliga naturs störste beundrare, af
mannen med det religiösa sinnet, med det
goda hjärtat och den klara blicken, den
känslosamme Olof Eneroth. Väl var hans egentliga
lifsgärning att uppdraga och förädla växternas
barn, men hos honom fördes tanken lätt
därifrån till människobarnens uppfostran. I
folkskolan såg han den skola, som skulle
utvecklas tiil den grundläggande bildningsanstalten
för hela vårt folk, den skola som i framtiden
skall blifva bottenskolan för hela vårt
undervisningsväsen, som en gång af nationen skall
hägnas såsom en dess kostbaraste ädelsten,
såsom en skola där man lär för lifvet. Ännu
hafva icke dessa Olof Eneroths tankar
förverkligats, men vårt fasta hopp är att den tid icke
är aflägsen, då så skall ske. Oss tillkommer
det att i vår mån arbeta härför.

Må den krans vi nu nedlägga på Olof
Eneroths graf vara ett bevis på vår tacksamhet
mot honom, för hvad hän redan uträttat för
vår folkskola, men må den också från vår sida
innebära ett löfte att redligt sträfva mot det
mål, som Olof Eneroth ytterst kämpat för:
människornas förädling l

Fulltonigt ljöd därpå sången n:r 8 (»I
lyckta kammarn satt du stilla»). De
närvarande begåfvo sig så till F. F. Carlsons
vackra minnessten, framför hvilken
folkskolläraren Alfr. Dalin tog till orda
sålunda :

Vi ha nyss stått inför stoftet af de män, som
genom sina tankar och idéer anvisat nya
vägar för folkupplysningens utbredning och
fördjupande. Detta granitblock och denna
grafkulle förvarar minnet af honom, som med
statsmannens skarpblick förstod och rätt
uppskattade deras genialiska tankar, och som ägde
vilja och förmåga att omsätta dem i lagar och
förordningar, så att de kommit hela vårt
folkskoleväsende till del: statsmannen och
häfdatecknaren Fredrik Ferdinand Carlson.

Hans storverk är det praktiska
genomförandet af vår folkskolas nydaning. Han förtjänar
därför hederstiteln: vår förste folkskoleminister.
Och det bör tilläggas, att han hittills är vår
ende. Sveriges folkskolevänner ära honom
såsom en af sina största män. De se i honom
den varmhjärtade och hängifne anföraren, men
ock den skarpsinnige och kloke strategen, som
visste att taga sikte på ett mål och uppnå det.
Hans föredöme har lärt oss att »med trohet och
nit uti härnad gå för sanningen, dygden och
ljuset». Detta är orsaken hvarför m från olika
delar af vårt land samlats här omkring hans
sista hvilorum för att uttrycka vår vördnad
för hans minne och stärka oss »till ädlaste strid,
som aldrig skall segerlös blifva». Minnet af
den framsynte, varmhjärtade och
handlingskraftige folkskolevännen skall länge lefva i
tacksamt minne bland oss, och som ett uttryck
för våra känslor nedlägga vi på hans graf denna
enkla krans.

Med sången n:r 11 (»Så stort är vårt
värf och så skönt är vårt kall») afslöts
den enkla men i allo värdiga och gripande
hyllningsakten.

Litteratur.

Af Verdandi, tidskrift för ungdomens
målsmän och vänner i hem och skola,
har innevarande års andra häfte blifvit
oss tillsändt. Bland i detta häfte intagna
artiklar påpekas h"irmed särskildt en af
signaturen Hellen Lindgren »Det abstraktas
roll vid undervisningen» såsom ett ord för
dagen, riktadt till hvar och en, som gjort
till sin uppgift att undervisa barn. Såsom
af annons i denna tidning synes, erhålla
årets prenumeranter på tidskriften såsom
bilaga Geografiska kurser, omfattande icke
mindre än sju ark. Om i något ämne
en dylik ledning, som med dessa kurser
afses, är behöflig, så torde det vara i
geografi, där lärostoffet är så mångfaldigt
och så mångskiftande.

Nytt i bokhandeln.

D:r Mårten Luthers lilla katekes med kort
utveckling, stadfäst af konungen den 11
oktober 1878, jämte hänvisningar till bibliska
exempel, samlade och utgifna af Ch. Meurling och
O. A. Ottander. 12:e uppl. Jönköping, H.
Halls boktryckeri-aktiebolag. 25 öre.

D:r Mårten Luthers lilla katekes med enkel
utläggning i anslutning till den af konungen
den 11 oktober 1878 stadfästade utvecklingen
samt med hänvisning till den heliga skrift, af
Johan Östberg. Västervik, C. O. Ekblad & C:o.

Dansk sproglcere af Kr. Mikkelsen. 2:a haft.

Dödsfall.

A. Brorsson f- Läraren vid Buus
folkskola i Långaröds församling af
Malmöhus län Anders Brorsson afled den 3
dennes i en ålder af 53 år. Född 1840
i Bunkeflo inträdde han, 20 år gammal,
vid Lunds seminarium, där han under
rektor Quidings ledning efter tre terminers
kurs aflade examen med höga betyg.
Omedelbart därpå erhöll han den tjänst, han
vid sin död innehade. B:s
lärareverksamhet, som började under ganska
ogynnsamma förhållanden, då församlingens
skolväsende befann sig i oordnadt skick,
präglades städse af den värma och hänförelse,
som aldrig förfelar att göra intryck på
lärjungarna. Härom vittnar det enhälliga
erkännande, han städse åtnjöt af såväl
förmän som föräldrar och lärjungar.
Därom vittnade ock den stora tillslulningen
af forna och nuvarande lärjungar till den
sorgefest, då den afhållne lärarens stoft
nedmyllades i församlingens kyrkogård.
Skolrådets ordförande tolkade i
varmhjärtade ordalag den hädangångnes lifsgärning,
skrifves till Svensk Läraretidning.

J. R. Vahlstedt f- Den obeveklige
liemannen har åter i mannaåldern
bortryckt en arbetare på folkskolans fält. Den
24 d:s afled å Norrköpings sjukhus
folkskolläraren Jonas Robert Vahlstedt. Han
var född i Varnhems pastorat i
Västergötland den 15 januari 1859 och son af
skolläraren och klockaren därstädes J.
Vahlstedt. Skollärareexamen aflade V. i
Göteborg 1879 och kyrkosångareexamen
i Skara samma år. Utgången från
seminariet med särdeles goda betyg fäste man
stora förhoppningar vid honom, och han

anmodades därföre antaga plats såsom lä
rare vid seminariets öfningsskola, hvilket
anbud han dock. afböjde. Efter att någon
tid varit ordinarie lärare i Kinna erhöll
han plats i Norrköping i början af 188.1.
Utom sin lärarebefattning, som han skötte
till sin död, var han vice kantor vid S:t
Olai kyrka därstädes.

V. var en musikaliskt begåfvad person
och hade en vacker, fyllig och sympatisk
barytonröst, hvilken han förstod att på ett
känslofullt sätt använda. Särskildt gjorde
sig hans röst gällande vid mera högtidliga
gudstjänsttillfällen, då han återgaf någon af
de gamle mästarnes tonsatser. Innan
sjukdom fått trycka sin prägel på honom var
han en vänsäll, vinnande personlighet,
men vek och lättledd. På senare åren
led han af strupkatarr och slutligen af
lungsot, hvilken sjukdom hastigt lade
honom i grafven. V. efterlämnar föräldrar
och syskon. - Vi afsluta dessa
minnesord med hänvisning till prins Gustafs
oförgätliga sång: »Mina lefnadstimmar stupa
mot det stilla målet ner», hvilken sång
V. gärna och vid flera tillfällen sjöng
öfver den, som invigdes till den eviga hvilan.

S.

Breflåda.

(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,

som icke äro undertecknade med afsäiidarens namn och

adress, lämnas utan afseende.)

X. Y. Z. 1) Ja. 2) Jo. Se
folkskolestadgan, femte upplagan, sid. 49!

Oviss. (E.) Församlingen äger härvidlag
full frihet, dock måste alltid iakttagas
föreskriften i folkskolestadgan § 27, att
innehafvare af förenad tjänst skall i främsta rummet
ägna sin tid och sina krafter åt
skollärarekallet.

960. 1) Ja. 2) Troligtvis ej.

Olle. 1) Omöjligt att säga, hvilken
uppfattning domkapitlet kan hafva. 2) Ni kan ingifva
en skrifvelse i ämnet till domkapitlet (eller till
k. m:t, som i sista hand skall afgöra saken).

Oviss. (L.) I Sverige tillverkade jordglober
mottagas till lagning af firman A. Lemon,
Mästersamuelsgatan 45, Stockholm.

Minneslista.

Aug.

31. Skånes slöjdlärareförenings sjette årsmöte
i Onnestad.

Sept.

1. Bergsjö kretsförenings möte i Hassela.

2. Sydöstra Värmlands skolförenings möte i

Kristinehamn.

- Halmstadstraktens kretsförenings möte i

Oskarström.
6-7. Kalmar stifts ll-.e folkskolläraremöte i

Kalmar.

9. S. Nerkes kretsförenings möte i
Åmmeberg.

- V. Gestriklands-kretsens möte i Storvik.

Familjenotiser.

Vigde.

Förste läraren O. Ohlson och lärarinnan
Hanna Andersson, Sundsvall, 21 aug.

Folkskolläraren och organisten Markus
Bergman och Augusta Åfeldt.

Född.

Jenny och Karl Jakobssons dotter, Erska
folkskolehus, 3 aug.

Död.

Folkskolläraren Anders Adolf Rosvall,
Marieberg, 23 aug., 37 år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1893/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free