- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
461

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (612.) 20 september 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VECKOBLAD FÖR bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.

N:r 38. (612.)

STOCKHOLM, 2O SEPTEMBER 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris:

Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2

kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet

inberäknadt).

Prenumerationen sker

såväl i landsorten som i Stockholm

å närmaste postanstalt.

Byrå:

Barnhusgatan 6 (tredje huset

från Drottninggatan), l tr.

Kontorstid: 10-l, 4-G.

Postadress:

11 Läraretidningen, Stockholm N.

Bedaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.

Träffas säkrast 10-11 f m.

Allm. tel 6 O O O.

Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholr,

Xiösnummer

ä 10 öre säljas ä tidningens
byrå samt å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:

hvarje onsdags förmiddag.

An nonspris:

25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser)
Födelse-, förlofnings- och
vigsel-annons l kr , dödsannons 2,00 kr

Annons bör vara inlämnad

senast måndag kl. 6 e. m. för att

inkomma i veckans nummer

Från Allmänna folkskolläraremölieli,

Folkskoleinspektionen.

Hvilka förändringar i den af staten
utöfvade inspektionen öfver folkskolorna
äro af behofvet påkallade, för att denna
institution må kunna ännu kraftigare
verka för undervisningens fullkomnande
och skolväsendets ’utveckling Öfver
hufvud?

Denna fråga, som behandlades sista
dagen på Göteborgsmötet, inleddes af
folkskolläraren J. A. Björklund i Moln
dal med ett anförande af hufvudsakligen
följande innehåll.

Då folkskolestadgan tillkom, kunde väl
ingen drömma om, att vi skulle hinna dit
vi nu kommit. Att folkskolestadgan ej
blifvit en död bokstaf torde till ej ringa
del kunna tillskrifvas den välbetänkta
åtgärden att tillsätta inspektörer, som haft
att vaka öfver hennes efterlefnad.
Nödvändigheten häraf insågo ock rikets
ständer, då de hos k. m:t redan vid 1853
års riksdag anmälde behofvet af en
särskild inspektion för folkskolan. I
anledning häraf blef en kungl, proposition i
ämnet aflåten till ständerna vid 1860 års
riksdag, och 1863 utkom en instruktion
för folkskoleinspektörer.

Styft var det arbete, som lades på de
nytilisatte inspektörerna. Här gällde det
att öfvervinna mycket af okunnigheten och
oviljan framkalladt motstånd, att ordna och
reda, intressera och lifva. I allmänhet kan
också sägas, att den nya institutionen fick
de män, den behöfde. Detta framgår bäst
af inspektionens märkliga frukter: skolor
växte upp som svampar ur jorden.
Inspektionens första ingripande kom helt
naturligt att hufvudsakligen afse
förbättrandet af de yttre förhållanden, under hvilka
folkskolan arbetade.

Tiderna hafva ändrats. Folkskolans egen
utveckling påkallar också förändringar i
hennes ledning. Inspektionen bör numera
allt mer och mer riktas på skolans inre
lif, icke endast på hennes yta.

Det är således nödvändigt, att
inspektören sättes i tillfälle att lära känna den
viktiga inrättning, han blifvit satt att leda.
Men en sådan kännedom torde svårligen
kunna vinnas genom flyktiga och först
efter långa mellantider återkommande besök,
hvartill det nuvarande systemet tvingar,
alldenstund inspektionen oftast göres till
en bisyssla och, där detta ej är fallet,
inspektionsdistrikten i allmänhet äro för stora.

Talaren skildrade därpå, huru ett
inspektionsbesök i allmänhet tager sig ut.

Vi behöfva inspektörer, som genom att
uteslutande ägna sig åt sitt kall lefva sig
in i folkskolan, lära känna hennes behof
och så nitälska för dessas tillgodoseende.
I erfarenheten från flera af våra städer,
som helt »rådt om» sin inspektör, hafva
vi en tydlig fingervisning om den riktning, i
hvilken en sådan reform bör gå.

Man är i allmänhet angelägen att tillse,
att, de personer, som skola sköta ett yrke,
leda en affär eller öfvervaka utförandet af
ett arbete, äro fackmän. Man anser, att
detta är enda sättet att i möjligaste mån
undvika de misstag, till hvilka den med
saken obekante så lätt gör sig skyldig.
Skolarbetets fordran härvidlag är ingalunda
mindre än de praktiska yrkenas.

Lifvet inom olika skolor ter sig ju högst
olika. Så är det t. ex. skillnad mellan
arbetet i en småskola och det i en mindre
skola o. s. v. Kännedomen härom vinnes
bäst genom att dag efter dag under en
följd af år arbeta i skolan. En dylik
erfarenhet borde göras till förutsättning för
erhållande af uppdraget att utöfva ledning
och tillsyn öfver skolan.

Så har dock ej alltid skett. Därmed
vill jag ej påstå, att alla, som hittills varit

och för närvarande äro inspektörer, icke
fyllt sitt kall. God vilja och ett lefvande
intresse kunna ju i någon mån ersätta
erfarenheten. Jag känner inspektörer, som
inlagt erkännansvärdt stora förtjänster om
folkskolan.

Men detta oaktadt tvingas man
medgifva, att den nye inspektören i början känt
sig ,rätt främmande på det arbetsfält, han
blifvit satt att vårda, och att åratal
erfordrats, innan han kunnat blifva till verkligt
gagn för skolan. Men under det
inspektören samlat erfarenhet, har en viktig tid
gått förlustig för skolan, hvilken fått
tjänstgöra som experimentalfält.

Detta synes mig ej rätt och ej heller
nödigt. Inom skollärarekåren skulle man
nog kunna finna personer, utrustade med
insikt, erfarenhet om skolans kraf och
sättet för deras fyllande. Skulle man
fortfarande hysa den förvända åsikten, att det
ej »går an» att utnämna en folkskollärare
till inspektör, så ber jag få nämna, det
jag ej anser som hufvudsak, att
inspektörerna tagas ur våra led; hufvudsaken är,
att inspektören är en man, som
själfständigt arbetat i folkskolan, han må nu vara
skollärare, präst eller filosofie doktor.

Inledaren föreslog följande resolution:

För att den af staten utöfvade inspektionen
öfver folkskolorna skall bättre än nu är fallet
kunna verka för undervisningens fullkomnande
och skolväsendets utveckling kräfves:

1) att den icke, som nu i allmänhet är
förhållandet, handhafves som en bisyssla vid
sidan om mera kräfvande, utan af personer, som
göra den till sin lifsuppgift, och hvilka för
detta ändamål erhålla en tillräcklig lön;

2) att inspektionsdistrikten icke göras så
stora, att de omöjliggöra en verksammare
tillsyn öfver skolorna;

3) att till inspektörer utses personer med
fackkunskap, på grund hvaraf skickliga och
nitiska folkskollärare äfven skulle kunna
utnämnas härtill.

*



Folkskolläraren E. F. Eriksson i
Enköping: Jag skulle utan vidare kunna säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free