Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (635.) 28 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄKARETIDNING.
111
svårighet kan draga sig fram. Härtill
kommer dessutom, att i de flesta fall
tjänste-innehafvaren under sin studietid nödgats
åsamka sig skulder, hvilka sedan under
längre eller kortare tid, stundom för hela
lifvet blifva en tryckande börda, hvilken
för mången kan leda till ekonomisk ruin.
Att ett sådant tillstånd ganska ofta är att
finna bland folkskollärarekåren, bör icke
förvåna, då man besinnar, att de flesta af
denna kårs medlemmar bekostat sina
studier med lånta medel, hvilka det blir
ganska svårt att med besparingar af den
knappa lönen förränta och amortera.
Följden är ock den, att i många fall måste
den ekonomiska balansen hållas i jämnvikt
genom anlitande af nya låneutvägar af mer
eller mindre kostsam art. Att sålunda se
sig besviken i förhoppningarna om
ekonomiskt oberoende och att nödgas för en
dräglig existens göra anspråk på andras,
stundom öfverordnades välvilja, måste
förefalla både förödmjukande och nedslående
i synnerhet för en lärare, hvilken för ett
rätt fyllande af sitt kalls plikter har behof
af allt det sinneslugn och hela den
själfständighetskänsla, hvaraf han är mäktig.
På ett och annat håll inom lärarekåren
har man till afhjälpande af åtminstone
någon del af dessa ekonomiska
svårigheter tagit fasta på idén om åstadkommande’
af själfhjälp, en idé, som under de båda
senaste årtiondena inom en mängd olika
kårer vunnit stor tillslutning.
Här i Stockholm framställdes förslag
härom i maj 1883. Några för saken
intresserade lärare sammanträdde för att
rådgöra om möjligheten af att kamraterna
skulle kunna ekonomiskt hjälpa och
understödja hvarandra. En kommitté tillsattes
för utarbetandet af ett formligt förslag och
redan den 4 påföljande juni blefvo
stadgar för Stockholms folkskollärares
sparkasseförening antagna och undertecknade.
I § l af dessa stadgar angifves
föreningens mål vara bildandet af en kassa
och att ur denna lämna lån åt föreningens
ledamöter. Vidare stadgas, att inträde i
föreningen kan vinnas efter styrelsens
medgifvande af vid Stockholms folkskolor
anställda ordinarie lärare. Så småningom
inträdde nu den ene efter den andre, och
rätt snart omfattade föreningen de flesta
här anställda ordinarie lärarne. År 1890
verkställdes på grund af under årens lopp
vunnen erfarenhet en revision af
stadgarna, hvarvid förslag om ordinarie
lärarinnors tillträde till föreningen framställdes
men blef då icke antaget.
Föreningens angelägenheter handhafvas
af en vid föreningens ordinarie
sammanträde i februari vald styrelse, bestående
af ordförande, sekreterare, kassaförvaltare
och två ledamöter, hvilka enligt styrelsens
beslut tjänstgöra som kassakontrollanter.
Förvaltningen granskas af tre årligen valda
revisorer. Ledamot, erlägger vid inträdet
till fonden för löpande utgifter en afgift
af 2 kronor och är sedermera skyldig att
i kassan hvar tredje månad insätta minst
10 kronor, intill dess insättningsbeloppet
uppgår till 500 kronor.
Hvilken betydelse denna lilla sparkassa
redan haft för dess delägare framgår af den
tablå öfver dess verksamhet, som
framlades vid senaste ordinarie sammanträdet,
då föreningen kunde fira sin tio-åriga
tillvaro. Under den gångna tioårsperioden
hade ur kassan, hvilkens belopp för
närvarande uppgår till bortåt 15,000 kronor,
lämnats större och mindre amorteringslån
till ett antal af icke mindre än 215 med
ett sammanlagdt belopp af öfver 58,000
kronor.
De Utlånta medlen löpa för närvarande
med 5 % årlig ränta utan några
ytterligare kostnader. Å i kassan insatta
penningar beräknas 3,6 % ränta (=
postsparbankens). Då fonden för löpande utgifter
genom räntevinster och andra tillfälliga
inkomster stigit till 200 kr., fördelas enligt
stadgade grunder det belopp, hvarmed
fonden öfverstiger 100 kr., mellan kassans
delägare genom godtskrifning å deras konti
och i deras motböcker. Räntesatserna,
såväl inlånings- som utlånings- bestämmas
för ett år i sänder af delägarne vid det
ordinarie årssammanträdet.
Hufvudsyftemålet med denna förenings
bildande, det nämligen att medlemmarne
måtte vid förefallande behof kunna
understödja hvarandra, synes sålunda på ett
ganska tillfredsställande sätt vara vunnet.
Men om föreningens understödjande
uppgift utan gensägelse är dess vackraste
drag, så bör man dock icke alldeles bortse
från en annan sida, nämligen samlandet
af en liten sparpenning. Oaktadt de
årliga insättningarna för att icke kännas allt
för tryckande blifvit satta så lågt som
möjligt, kan dock för respektiva delägare så
småningom på detta sätt uppstå en liten
sumrna, hvilken i framtiden kan komma
ganska väl till pass. Ännu en tredje
fördel bör nämnas. Den kan visserligen icke
uppgifvas i ett bestämdt belopp sparade
medel eller erhållna lån men är icke desto
mindre af största betydelse. Den består
nämligen i den starkare samhörighetskänsla
och lifligare kamratanda, som måste
komma till stånd i samma mån, som de
gemensamma intressena blifva allt flera.
Med det nu anförda hafva vi velat fästa
uppmärksamheten på en för lärarekåren
ej oviktig angelägenhet. Den förtjänar helt
säkert efterföljd. Då första gången en
sådan tanke framkastas, torde den nog
förefalla er» och annan för svår att realisera
om ej rent af vådlig att sätta i verket.
Det anförda exemplet från hufvudstaden
jämte ett liknande från Göteborg, hvarom
vi tidigare haft meddelande, torde dock
kunna skingra de svåraste farhågorna.
Hufvudsaken är till en början, att personer
finnas, som äga nog mod och
företagsamhet att ställa sig i spetsen för sakens
igångsättande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
